torsdag 20 november 2014

okej, bara lite till..

Bara en liten update från läkarbesöket..

Kände mig stabil idag. Stadig, lugn. Det tog ca 2 minuter inne hos doktorn så började tårarna rinna.
Det blir medicin. Får räkna med att ta den ca 6 månader, vilket ändå är vansinnigt mycket bättre än 3-4 år som sist. Sen har jag ju också ett gäng samtal med kuratorn, som ska hjälpa mig att sortera i röran som är mitt huvud, så det ska bli bra det här.

Jag försökte på nåt slags taffligt sätt tala om för doktorn hur mycket jag uppskattar att han tar mig på allvar och lyssnar och faktiskt hjälper mig. Jag hoppas det gick fram. Han såg lite glad ut, i alla fall.

Nu är jag sjukskriven i två veckor, eftersom medicinens biverkningar i initialfasen kan göra att jag mår sämre. Och som doktorn sa, det behövs inte mycket för att putta mig över kanten just nu. Det är lite ångestladdat med sjukskrivningen, men egentligen vet jag att det är precis som det ska vara. Jorden går märkligt nog inte under om jag inte är på jobbet.. Sånt som ska göras kan skjutas upp. Ingen kommer dö av det. Jag ska ringa min chef imorrn och hoppas att hon förstår att detta är för det bästa, både mitt och jobbets. Det gör hon nog.
Lite jobbigt är det också med tanke på att jag sökt nytt jobb. Kanske inte ser så bra ut med sjukskrivning för ångest och depression. Samtidigt är det ju bra att jag tar tag i det innan det blir värre, det visar väl på självkännedom? Dessutom vet jag faktiskt inte ens om de vill träffa mig igen. Där verkar mina känselspröt slagit av, jag har verkligen ingen aning. Förmodligen för att jag gärna vill att de ska vilja ha mig. Då kan jag inte sortera vad jag vill från vad jag anar. Hursom, jag kan bara vara ärlig. Är det meningen så blir det, annars blir det nåt annat. Nåt bra. Jag ska bara tro det. Lita på det.

Så, nu blir det inget mer depression och ångestprat här på ett tag. Nu laddar vi med the good shit. Till exempel kommer pappa och hämtar mig om en stund, så ska vi åka och fika.
Jag ska fylla de här veckorna med sömn, vänner, träning och sång. Som en kickstart på ett bättre liv. Inte ett nytt liv, men ett uppgraderat. Med acceptans och glädje.

2 kommentarer:

Pettiwoman sa...

Låter kanon vännen. Och ibland räcker det med att bara gå till doktorn eller efter första samtalet så känns det lättare. Och att det ska ta sex månader låter lite mycket. Menar du tills du planar ut eller att du känner dig helt bra? Så olika det där. För mig räckte det med två veckor efter att jag hamnade på psykakuten och jag började med medicin igen så kände jag mig som natt och dag. Men det är som sagt väldigt olika hur känslig man är.
Och vad jag känner igen den där känslan med jobbet. Att vi inte bara kan skita i det och se till vårt eget bästa. Nä vi bryr oss alldeles för mycket om vad andra ska tänka och tycka. Har du en vettig chef har hon full förståelse.
Ta det nu bara lugnt och se detta som två veckors egentid :)

Kram <3

Antoinette sa...

Jag tror absolut att det kommer gå fortare att må bättre än sex månader! :) Tror (och hoppas) att det kommer att märkas nu efter de första veckorna nu. Men det är tydligen så, med de här tabletterna, att man inte ska hålla på att sluta och börja hursomhelst, eftersom det kan vara lite tufft. Så inte mindre än 5-6 månader brukar de rekommendera, tydligen. Men vi får se. Förra gången kände jag väldigt tydligt när det var dags att sluta.
Ja, jag hoppas hon förstår. Hon är ju väldigt pressad själv och ibland märks det tydligt.. Men hon brukar vara förstående, så vi får se..
Kram!!!!