samla extraliv

I fredags hade vi nåt slags konferens, eller inspirationsdag på jobbet. Bland annat var det några olika föreläsare. Några var riktigt bra, några var riktigt dåliga. En av dem, som var bra, kom med en väldigt bra bild, för mig. Hon pratade om att man kan se sin tillvaro som ett dataspel, där den här energistapeln som anger hur mycket liv du har kvar finns uppe i ena hörnet. När du gör jobbiga saker försvinner energi, gör du för många saker som snor energi så förlorar du ett liv. Men, du kan också göra saker som genererar energi och till och med skaffa extraliv. Den bilden passar mig så himla bra. Just nu går det sjukt mycket livsenergi åt till jobbet, och det måste jag (och har jag börjat) ta tag i, men varje gång jag gör något bra och kul får jag mer liv.

Som i fredags kväll. Att träffa en bloggvän för första gången irl, dricka tre flaskor rosé och prata, skratta, prata hela kvällen. Okej, det hade kanske kunnat räcka med två flaskor. Det var inte helt lätt att släpa sig upp till lördagens promenad med bästaste, men det var det värt ändå!
Mitt när vi satt där, i vår rosa rosédimma, så fick jag mess från M. "Var är du?"  Obs, vi har inte hörts på ett bra tag. Det visade sig att han var på samma ställe som vi. Eller snarare att han åkt dit för att han sett på fb att jag taggats där. Han är lite märklig ibland, M. För ett tag sen tokgillade han en massa av mina foton och inlägg på fb, typ åtta på raken. Hej uppmärksamhet! Kunde han inte bara skickat ett meddelande? Nåväl, nu var han väl lite dragen, precis som jag visserligen, och ville ses dagen efter. Han skulle ändå till mina trakter. "Jag saknar dig" sa han. "Jag saknar dig med" sa jag, "men jag har nog inte tid imorrn".Han blir alltid så stött när jag inte har tid. Som att jag bara ska sitta här och vänta, liksom. I alla fall, han åkte hem så småningom och efter en liten stund kom mess där han bad om ursäkt för nåt, fast han ville inte skriva vad utan säga personligen. Jag förstod ingenting, men det visade sig vara att han tagit mig på benet och det "får man ju inte göra". Jaha. Alltså, jag märkte det inte ens. Ingen fara skedd, tyckte jag. Jag vet ju att han gärna får för sig att noja över grejer, men jag kan inte tycka att nåt, som jag inte ens märkte av, är så mycket att noja för. Sen har vi så klart inte setts nåt mer i helgen. Ibland tror jag att han bara måste checka av att jag fortfarande bryr mig och att om jag verkar göra det så är det inte lika intressant att ses. Kanske är jag orättvis, jag vet inte. Nu låter jag ju helt bitter, inser jag, och det är jag faktiskt inte. Men jag saknar honom, såklart, och det vore kul om han kunde göra en liten effort att träffa mig, inte bara en fredagskväll på fyllan. Men men. Jag har, som tur är, en massa härliga människor i mitt liv. Nåt rätt måste jag ju ändå göra, som drar till mig så många bra personer, som bloggvännen i fredags. N, tror jag hon får heta, har nog ingen sån innan här i bloggen. Jag hoppas det blir fler gånger, snart!

Annars då. Promenad med bästaste, som sagt i lördags. Gå runt söder i två timmar, prata om livet, galna familjer och allt mellan himmel och jord. Middagen blev inställd pga magsjuka och det gjorde inget. Idag, först slappande och sen middag med en annan bra vän. Jag har samlat mycket livsenergi i helgen och det behövs.

Det känns väldigt jobbigt att gå till jobbet. Jag har lovat mig själv att försöka hålla mig tills på fredag. Hela mitt sinne skriker "Sjukskriv dig, ta hand om dig, läk en smula!", men jag vet att jag har så mycket att göra att jag bara skulle få ångest av att vara hemma. På fredag ska jag på återbesök till min läkare. Sen får vi se. En dag, en vecka i taget just nu. och så fylla på livsenergi, så mycket jag bara kan.