Okej. Ni undrar hur det gick idag.
Jag ville inte alls gå upp. Ville inte gå till jobbet, men när jag kom dit kändes det ändå rätt ok. Chefen var väldigt uppmuntrande och fixade till och med en extra admintimme åt mig.
Så smet jag en stund tidigare, för att hinna i tid till intervjun. Och.. Känslan är bra. Det var den i och för sig sist också och då gick det ju inte som jag ville. Men, oavsett om jag får jobbet eller inte, om jag ens vill ha det, så tror jag de gillade mig som person.
Sen hände en sak. På slutet, vi hade pratat en timme, så sa plötsligt hon som var biträdande enhetschef; jag måste få fråga en sak som jag undrat sen vi fick din ansökan. Kände du... Och så säger hon min brors namn. Det visade sig att hon anställde honom, jobbet han hade när han dog var i just den stadsdelen. Det visste jag ju, men jag tänkte inte på att det kunde vara en sån koppling. Det blev lite känslosamt, förstås.
Sen åkte jag och sjöng lite och pratade med fina körtjejer, som inte mår så bra de heller. Så vi kom fram till en enkel lösning. Vi ska gå ut och dricka rödvin och prataprataprata. Underbart.
Nu äter jag Elvismacka, fast lite nyttigare. Rågbröd, ekologiskt jordnötssmör och skivad banan. Och dricker varm choklad. Med honungsrom. Och snart ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar