Familjemiddag

Det är fint. Bra och fint att träffa hela familjen, att passa på när lillasyster är hemma från fancy musikuniversitetet i det stora landet i väster. Roligt.
Vi äter indiskt. Tittar på semesterbilder, pappa vill berätta om varenda bild, förstås, och jag skojar med honom i slutet av bildspelet. Och det blir så tydligt. För här skulle han hängt på, brorsan, och det är ingen annan som riktigt gör det. Ingen som riktigt kan hänga på den jargongen som var hans och min. Det blir så tydligt att han  inte är där och det blir liksom nåt slags konstigt annat-skämtande och jag får kämpa för att inte låta tårarna trilla mitt i trivsamheten.