Trött på jobbet. Trött på tanterna, som aldrig ändrar sig. Ego, ego, ego. Måste sluta tro på folks goda vilja. En del har ingen, bara.
Just nu, precis just nu, funderar jag på om det är värt att ens vänta till jul. Inget stöd från ledningen. Sjuk hela tiden. Inga vikarier. Gnälliga egokollegor, som gärna samarbetar om det gynnar dem. Annars är det jobbigt...
De behandlade min närmaste kollega som skit när jag var sjuk. Och snart måste jag säga något. Och jag kommer att vara arg.
Eller så skiter jag i det. Varför sparka på en död häst, liksom.
2 kommentarer:
Lite så där blir jag med. Oftast försöker jag bita ihop och skärpa till mig, inte lägga mig i. Men när det går över gränsen, då gör jag mig själv olycklig och blir vansinnig.
Nä men fan va trist och ha det så på jobbet, bläää
Ja. Så trist. Men som sagt, frågan är om det är värt besväret.. :S
Skicka en kommentar