At last

Äntligen.

Jag klarade det! Plogen.

Började nästan grina av frustration idag på yogan, när jag återigen kämpade med att låta tårna nudda mattan bakom huvudet. Det kändes väldigt långt borta och typ A-personlighet som jag är, så kändes det extremt jobbigt.

Så bestämde jag mig för att skita i det och bara göra så gott jag kunde. Öva på Good Enough.

Och då. Plötsligt var den bara där, under tårna på ena foten, mattan. Jag prövade försiktigt att sätta ner även den andra foten, och visst. Inga problem!

Jag vet inte hur jag ska förklara känslan. Det kan tyckas fånigt att bli så glad för att klara en yogaövning, men jag är varm av lycka.

Tre gånger till provade jag och varje gång nådde jag mattan med fötterna.

Nu ska jag fira med att shoppa nya träningsskor.