torsdag 16 juli 2009

Släktskap

Jag älskar mina föräldrar. Jag gör verkligen det. På många sätt har jag haft tur. men jag inser också varifrån en del av mina problem kommer.
Jag kan bli tokig på min mor ibland. När hon fastnar i martyrrollen, allt måste vara perfekt och blir det inte det så är det för att andra gör fel och inte förstår. Ser problem i det mesta.
Och så annars, vid andra tillfällen, så är hon så positiv, så problemlösande. Helt tvärtom.

Vi är väl alla så, har olika delar i oss. Förmodligen är det för att hon är min mamma som jag stör mig så på det. För att jag känner igen drag jag har själv, som jag inte är stolt över. Som jag försöker jobba med.

2 kommentarer:

ia´s hemlis... sa...

själv har jag lärt mig uppskatta min mamma på äldre dar.. när jag växte upp var vi som hund och katt.. usch och fy

Antoinette sa...

Jag uppskattar min mamma nåt oerhört. Men vissa delar, som jag själv kämpar med, trycker så på mina knappar...