Lördag morgon.
Jag har överlevt en vecka av arbete.
Solen tittar fram mellan molnen, men de hopar sig lite längre bort.
Mig gör det faktiskt inget med lite regn just nu. Jag har ändå ingen lust att gå ut. Visa mig ute i bikini eller baddräkt.
Det är märkligt hur man ser på sig själv.
Trots att så många människor runt mig säger att jag inte ser tjock ut, rund eller mullig, visst, men inte tjock, så ser jag bara valkarna, rumpan, överarmarna...
Jag kom på en sak när jag var hemma hos A i tisdags och åt middag. Vi drack massa vin och pratade. Hon är inte heller nöjd med hur hon ser ut och där är det samma sak. Jag tycker hon är fin. Rund, visst, men fin. Men det ser inte hon.
Vi pratade om hur märkligt det är med synen på sig själv och hur svårt det skulle vara att träffa någon, att ta av sig inför någon, visa allt det där man själv inte tycker om.
Och då slog det mig. Varken A eller jag har haft sex på onämnbart länge. Det måste ha ett samband. Har man hyfsat regelbunden sex, så är det något slags kvitto på att ens kropp duger, att den går att tända på, även om man själv inte är nöjd. Men varken hon eller jag har fått den bekräftelsen på alltför länge och nu har det gått så långt att vi drar oss för det om vi får chansen eftersom vi känner oss så oattraktiva. Spiralen går neråt.
Visst, man ska vara nöjd själv och inte bara behöva bekräftelse av andra, yada yada yada... Men trots allt, så här funkar de allra flesta av oss människor.
Frågan är då, varför gör jag inget åt det? Varför sviker karaktären, varför sitter jag och gnäller utan att ta tag i det på riktigt?
Svaret är att jag inte vet. Det finns massor av förklaringar, men de känns lite som undanflykter och jag tänkte ju lägga av med såna.
Min terapeut sa till mig en gång; "även om du själv inte tycker att du är vacker, tillåt andra att tycka det".
Jag tror jag har skrivit det förut, men det tål att sägas igen. Tillåt andra att tycka att du är vacker. Slå inte bort det, utan ta det för vad det är. Skönhet ligger i betraktarens öga, slitet uttryck kanske, men så sant...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar