söndag 12 juli 2009

Livet...

Idag är det lite av en ångestdag.

Kanske för att semestern är på upphällning, bara en vecka kvar.

Kanske för att jag var sen till giget igår, inte med mening och med 3 timmar innan det startade, men ändå. Jag var delvis ansvarig och det såg inte bra ut. Allt gick bra, men ångesten ligger kvar.

Kanske för att jag har mått ganska bra nu ett tag. Det brukar ju komma en dipp då.

Kanske för att jag inte tränat på hela veckan.

Det finns många anledningar, men egentligen är det bara en sak att göra. Rida ut stormen. Helst utan att döva den med choklad, piller eller vin.

Jag antar att det är livet.

4 kommentarer:

Aurora sa...

det är ju det.

jag försöker att inte göra en för stor grej av det när jag får dippar. för mig är det det bästa.

jag ber min bästis ha mobilen på (vilket hon naturligtvis har) bara för att jag ska känna att om det händer något så är det lugnt.

och sen stänger jag av datorn, tittar på en film och tänker inte mer på det. det går över då.

jag har slutat blogga om när jag mår dåligt också. jag säger inte att du ska det, men för mig var det bra att sluta älta (vilket jag gjorde genom bloggen).

och du. det går faktiskt över. du är fantastisk på alla sätt av det jag har fått se av dig och det måste du komma ihåg!

stora kramar!

Aurora sa...

hm, nu när jag läser igenom är jag rädd att du uppfattar det som att jag tycker att du ältar. det var INTE menat så! det tycker jag inte!

Antoinette sa...

Det är ingen fara Aurora!
Man måste hitta sitt eget sätt att hantera dipparna.
För mig är ett sätt att bli av med de dåliga känslorna att skriva ner dem. Det är som att om jag får ner dem i ord så slipper jag ha dem i huvudet, om du förstår.
Fördelen med all terapi och sånt är att jag vet att det går över och det är en trygghet i sig. Sen är det ju fortfarande jobbigt när det händer, men jag har lärt mig att det också är okej, det får vara jobbigt.

Nu ska jag strax iväg och äta med en god vän, som jag inte brukar prata dippar med, det ska bli skönt.

Tack! Och kramar tillbaks!

Aurora sa...

Ja, det är sant. Alla har vi våra sätt att bli av med det.

Vad trevligt! Hoppas det blir fint! Kram!