måndag 29 november 2010

sorry, I don't work that way...

Prestation.
Jag funkar inte så.
När det blir måsten av det hela.

Som med listan.
Nu blev det ett måste i min värld och då knyter det sig.

Så jag skiter i listan för tillfället och återupptar den när jag känner för det.

Och klockan är alldeles för mycket igen.

Min KBT-terapeut (kan man säga så?) säger att jag är lätt till måttligt deprimerad just nu. Det visar skattningslistor som jag fick fylla i förra gången. Detta trots att jag äter medicin. Inte för att jag vill äta mer medicin, men jag antar att jag behöver lära mig att inte trilla ner i det där hålet i vägen igen. Om ni har hört den liknelsen. Eller som man brukar säga; definitionen av galenskap är att göra på samma sätt gång på gång och förvänta sig nya resultat...

Jag mår ändå ganska bra idag. Kände mig lite off på jobbet efter att ha varit borta en och en halv vecka. Jag tappar mark. Men nu har jag bokat in ett möte med min chef på onsdag. Jag ska tala om för henne att jag söker andra jobb. För det går ju inte, det här.
Och ändå... Tillfreds.
Just här, just nu.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Måsten är jobbigt, det tar emot.

Jäkla depression den är lurig. Behöver du reglera medicinerna då? Dom säger ju att medicinering i kombo med KBT ger de bästa resultaten. För mig funkade det fint iaf, man lär sig tänka annorlunda.

Amy Glaad sa...

Det är bra, Gör saker du mår bra av och säg nej när det blir för mycket - som med listan - som med mötet - som med kören. Det är viktigt att lära sig lyssna på sin kropp tror jag, och inte bara lyssna utan oxå agera... Glöm inte - Du är bäst

Antoinette sa...

Jag hoppas och tror att det ska bli bättre med KBT'n.
Acceptans... Det är svaret på gåtan, tror jag...

Kramar