Men kan jag inte bara vara tyst ibland?
Låta bli att provoceras, att hamna på "jag kan och vet minsann också"-nivån.
Kan jag inte bara acceptera, låta dem hållas?
Kan jag inte vara den där tysta, intelligenta typen? För om man inte pratar så mycket tycker folk att man är jäkligt smart när man säger saker, märker jag.
Men nej.
Ut med det bara. Högt och tydligt. Eller otydligt.
Och det kan väl vara okej, men bli provocerad. Att inte kunna behålla lugnet, att bra låta det vara.
Ibland vill jag bara vara nån annan.
4 kommentarer:
välkommen i klubben...när du hittar dom där knepen hur man håller truten, visst säger du till ;)
självklart!
Jag vill med veta...
Jag skulle också behöva lära mig att behålla lugnet, jag tänder ju direkt när det är något som jag tycker är orättvist eller bara galet. Man kanske inte måste reagera så hårt VARJE gång tänker jag. Men jag måste tydligen det.
Kram också.
Skicka en kommentar