Det är intressant det där med vänner. Hur olika det kan vara.
En del umgås bara med människor de känt sen de var små. Gänget, liksom.
För mig är det tvärtom. De flesta vänner jag har, har jag lärt känna i vuxen ålder.
Min äldsta vän har jag känt sen vi var 17. Inte så att jag förnekar alla jag känt innan dess, men jag umgås inte med dem längre.
Min äldsta vän är också min bästa vän. Min syster, min bästaste.
Vi är olika, min vän och jag. Hon är stormen, jag är hamnen. Sen kan det storma lite i hamnen också och det är ganska lugnt ibland i stormens öga. Men i det stora hela.
Hon är den som vet allt om mig. Den som får veta allt. Jag vet det mesta om henne också. Vi har gått igenom så mycket tillsammans att det egentligen är helt otroligt att vi fortfarande är vänner. Men jag tror det är det som svetsat samman oss.
Vi har inte alltid bott i samma stad. Ibland hörs vi inte på månader. Men vi finns i varandras hjärtan, det är huvudsaken.
5 kommentarer:
Det är det som är så skönt med riktiga vänner. Det går flera månader men känns som igår.
Håller med föregående talare.
Word. Jag är också en sån...De närmsta ser jag, om jag har tur, en gång om året. Likväl är det alltid som igår. Och det är helt jäkla underbart!
Det är skönt med såna vänner. De riktiga vännerna. :)
Åh, jag har svårt för att känna mig nära folk som jag inte har pratat med på länge.. Men visst finns det personer som jag träffar "år senare" och det är precis som det alltid har varit.
Skicka en kommentar