Dumpa och bli dumpad

För några inlägg sen skrev jag om hur dålig jag är på att bli dumpad. Att de som dumpar mig liksom blir kvar på nåt sätt och jag vill ha upprättelse, eller vad man ska säga. Jag vet, det är fånigt. Det är nåt som ligger och skaver, sårad stolthet och sådär och jag ska jobba med det nu är planen. Hursomhelst. Jag blir ju inte alltid dumpad, tro det eller ej. Ärligt talat är det nog oftare jag som dumpar. Jag är ju kräsen, blir inte förälskad lätt och om jag inte känner något ser jag ingen mening med att fortsätta ses.
Så igår dumpade jag.
Han har hängt med ett tag, även om det varit långt mellan gångerna vi setts. Lite äldre än jag, hobbymusiker, intressant jobb, trevligt utseende, men.. Nej. Det klaffar inte. Dels tänder jag inte på honom, trevligt utseende till trots och då är det liksom kört. Dessutom har jag sett tendenser av ett lite trist temperament. Lite sådär grinigt, att han irriterar sig på saker som jag tycker man bara kan ignorera. Sånt stör mig jättemycket.
Vi var ute och åt igår, det var väl trevligt, men. Som sagt. Så när vi stod och väntade på tunnelbanan och han började prata om "vart det här kan vara på väg, det vet man ju kanske inte" så sa jag att jag nog visste det och att jag inte kände annat än kompisvibbar. Han blev rätt tyst efter det, så helt glad var han väl inte. Förståeligt. Det är ju inte kul att bli dumpad, det har vi redan konstaterat.
Nu har jag liksom ingen alls i pipen. Jag pausade dejtingsidan också. Blev trött på att bara sitta och slösurfa, orkar ju inte kontakta nån ändå och det har bara varit miffon som skrivit på sistone. "Hallå snygging", 22 år, liksom. Det är dags att ta det lite lugnt, jobba med mig själv fysiskt och psykiskt innan jag kör igen, på allvar.

En annan rolig sak, förresten. Jag är ju smått förvirrad ibland. Hade bokat pass på gymmet igår, 30 minuter spinning och 30 minuter core. Tänkte att det var bra grejer för foten, inte så mycket vridningar och så. Kommer dit, drar mitt kort, men lyckas inte skriva ut biljetterna. Det ser liksom inte ut som vanligt, jag kan bara skriva ut kvitton på att jag bokat klasserna. Efter att ha prövat några gånger vänder jag mig till snubben i receptionen.
"ursäkta, jag kan inte skriva ut klassbiljetter", säger jag.
"Klassbiljetter?" säger han och ser förvirrad ut.
"Ja", säger jag, "alltså biljetter till klasserna som är nu"
"Här?" säger han.
"Ja", säger jag, nu lite irriterad över att han är så trög. "Spinning och core!"
"Är du säker på att det är här du ska vara? Eller att det är idag?" säger han.
"Ja, såklart", säger jag. "Det står ju här..." Jag tittar på kvittot jag skrivit ut och inser att det står 1/1. Jag är en vecka för tidig.
Bara att göra ett klumpigt försök att skämta bort det och ställa sig på crosstrainern i en halvtimme istället.

Idag är jag rätt sänkt, har varit det hela ledigheten. Kanske är hösten som gör sig påmind. Sover liksom 10-11 timmar om dygnet. Så jag behöver väl det.