Det här är anledningen till att jag inte ska fasta mer än högst en dag i veckan. Jag blir ju så himla låg utan mat.
Fast. Det har med årstiden att göra också. Högtiden. Den får mig ur balans, trots att allt egentligen är bra.
Jag menar, jag lever och har hälsan. Har ett helt ok jobb, en bra familj och bra vänner. Tak över huvudet och allt det där.
Ändå känns det bara... Allt är vingligt och det behövs så lite för att trilla över kanten.
Att vara trött och lite hungrig, efter en fastedag. Jag var fan tvungen, efter att ha ätit bort ledsenheten i över en vecka. Tränat har jag gjort idag med, lite lugnt sådär för foten. Det brukar få mig att må bättre, stabilisera, men det gör mig bara tröttare nu när jag inte äter.
Att prata med M i telefon och så blir det ett sånt där jobbigt samtal, där vi nästan missförstår varann med flit. Jag, som är jag är och han, frustrerad över att vara fast i föräldrahemmet och hugger på det mesta.
Att se dejten från i somras, han jag nästan blev kär i, ute på dejtingsidan igen. Vilket ju egentligen borde kännas bra, det betyder ju att han inte är kär i nån annan i alla fall. Som om jag skulle behöva bry mig hursomhelst. Ändå vill jag bara att han ska gå in på min sida, bekräftelsen. Jag skulle vilja att han ångrar sig! Jag är visst inte så bra på att bli dumpad.
Åh, vilka miserabla inlägg jag får ur mig såhär års. Jag mår ju egentligen ganska bra, men det är i svackorna jag har skrivbehovet, uppenbarligen.
Foten är i alla fall bättre. Och jag har gjort en sjysst spellista p Spotify med låtar som "I'm dreaming of a white trash christmas", "Santa's lost his mojo" och "It's christmas (and I hate you)".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar