Åh vad roligt det är att betala räkningar när man hade tjänstledigt halva förra månaden.
Tur att jag planerat att inte dejta nåt, för jag skulle inte haft råd. Jag får träna och gå på viktväktarna, för båda dras automatiskt, samt leva på gröt och tomatsoppa. Då kommer väl kilona förhoppningsvis rasa i alla fall. Inget ont som inte har nåt gott med sig! Tur att lunchen på jobbet är subventionerad och förbetald också.
Annars har jag äntligen rest mig ur min koma och varit inne i city. I solen! Det kan ju också ha haft lite med saken att göra, att jag orkade ta mig iväg. Eller snarare; kände ett starkt behov av att vistas utomhus. Att jag dessutom lyckades få till en träff med MZ gjorde ju inte saken sämre.
M ringde precis när jag skulle gå och ville hitta på något. Jag inser att jag är alldeles för tillgänglig, för när han hörde att jag hade andra planer blev han nästan lite stött. Fel, han blev stött. Jag tror han är så van vid att jag alltid är på när han ringer och vill hänga. Han är van att få som han vill, i flera sammanhang. Men, inte idag. Lite synd är det om honom just nu, men jag finns här alltid annars och lyssnar och stöttar, så jag har inte så dåligt samvete. Det är inte som att han släpper allt för min skull heller, långt ifrån.
Snart är 2013 slut. Har ni fått ut av året det ni trodde eller önskade?
Jag har köpt en leopardmönstrad anteckningsbok inför 2014. Helt okaraktäristiskt, men det är väl det som är grejen? Att välja nya vägar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar