När jag växte upp hade vi svartvit tv och mamma återanvände plastpåsar. Jag kommer ihåg hur de låg på tork i diskstället, ut-och-invända.
Helgerna hos pappa var roliga, för då visste jag att jag skulle få se på färgtv. Det fanns väl andra orsaker att vilja åka dit, men färgtv:n hade en speciell lockelse.
Vi diskade ur creme fraicheburkar också och återanvände till förvaring.
Jag tror jag var tolv eller tretton år när vi hyrde moviebox och videofilm för första gången. Vid det laget hade mamma flyttat ihop med sin nya man och vi hade färgtv. Tur. Jag tror inte ens det hade gått att koppla movieboxen till den svartvita tv:n.
Det var glapp i ljudet på den svartvita. Jag minns när jag såg Hitchcocks "Fåglarna". Ljudet försvann plötsligt och för att få tillbaka det fick man peta till vridknappen som styrde volymen. Fast jag gjorde inte det. Det var alldeles perfekt att se filmen utan ljud, den blev inte lika läskig då, tyckte jag. Fortfarande, om jag tycker att filmer är läskiga, håller jag för öronen hellre än att blunda.
10 kommentarer:
Jag blundar hellre för jag är lite rädd för blod. Men vaffan, svartvit tv? Helt otroligt! Vi tillhörde de första i landet som hade kabel-tv. Jag gillar verkligen tv.
Vi skaffade inte video förrän jag var typ 13..det måste altså varit 89-90 nånting...och detta endast för att min syrra var ihop med den lokala tv-handlarens son. Annars hade pappa aaaaldrig köpt något så modernt. Han ville ju helst inte byta ut stereon heller, de hade samma stereo från 70-talet fram till 1995 när den pajade i en flytt (så synd...).
Kabel-tv skaffade de inte förrän -95, så jag fick alltid åka hem till andra för att titta på MTV o Beverly Hills o andra fräcka serier.
Mina föräldrar har alltid varit sena med allt, jag försöker övertala farsan att gå över till IP-telefoni men nej...det tror han inte på utan betalar dyra pengar varje månad till Telia för ordinarie abonnemang. Idiotiskt!
Mathilda: Jag vet! Det var när mina föräldrar separerade och mamma hade inte råd att skaffa en ny tv på sin 75%iga förskollärarlön.. :)
Vi har alltid varit jättesena på ny elektronik. Fast pappa har tagit ikapp det nu... :) Vilket är bra, då jag får hans avlagda teknikprylar, som oftast är ganska nya.. :)
Smurfan: Jag var också typ tretton när vi skaffade video. Vi hyrköpte den minns jag.
Jag hade en kompis som hade parabol. Åh, dessa helgmorgnar med cartoon network, så exotiskt! Tecknat i två timmar!
Kabeltv fick jag typ -93, men då hade jag bott själv ett tag redan och hade både färgtv och video... :)
När jag flyttade hemifrån skaffades det parabol även i föräldrahemmet... Hur taskigt var inte det?
Mamma berättade häromdagen att deras första video kostade 8000! Den köptes typ 84 så vi var ganska tidiga. Pappa är en sån som vill ha allt det bästa, men han lär sig aldrig hur det fungerar. De har en jättefin dvd som han inte ens vet hur man startar och hans senaste mobil fick jag överta eftersom den var för avancerad. Jag klagar inte. :-)
8000!
Förstå... Och 84, det är ju som att den skulle kosta 15000 nu!
Vi hade ingen stereo eller video tills jag var runt 13, jag skämdes jättemycket för det. Musik fick jag spisa via Music Box. :)
Jag tror inte jag och mamma hade nån stereo heller. Jag minns när jag fick en dubbeldäckare med stereohögtalare, vilken lycka! Den spelade jag in låtarna från trackslistan på kassettband med... :)
De köpte videon för skattepengarna. En förmögenhet då, visst. Faktum är att videon lever än idag hos sin fjärde ägare. Fjärrkontroll med sladd. Kvalité det. :-)
Snyggt! Det måste ju vara antikvärde på den snart.. ;)
Skicka en kommentar