Jag är så glad att jag sjunger i en grupp som har ett friskt och skönt arbetsklimat.
En vän till mig sjunger i en annan grupp. Där blev det nyss värsta dramat för att min vän berättade att hon tänkte sjunga lite, typ en gång i månaden, med en annan person. Två av de andra blev fullkomligt livrädda för att hon skulle sluta och vräkte ur sig en massa dumma saker. Det är liksom inte okej att vräka ur sig vad som helst för att man är rädd.
Det är inte okej att spilla ut sin ångest på nån annan på det viset. Min vän kände sig kränkt. På riktigt, inte modeanvändning av ordet. Att de andra trodde att hon skulle gå bakom ryggen på dem på det sättet. Hon hade inte haft en tanke på att sluta innan, men nu funderar hon på om det är värt att stanna kvar.
Vi är gudskelov mer professionella än så. Vi freakar inte ut över såna saker. Visst har vi våra konflikter, men på ett helt annat sätt. Det är mer meningsskiljaktigheter och vi tar det för vad det är. Diskuterar saken, inte personer. Huvudsaken är att det blir en bra produkt. Visst är vi vänner och vi har jäkligt kul ihop, men sången är det viktiga.
Inga jävla dramaqueenutspel.
Livet är för kort för att omge sig med såna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar