Ni kan aldrig ana..

Kors i taket, undrens tid är inte förbi och så vidare..

Jo, jag har haft lite nattsällskap. Väldigt trevligt, faktiskt. Även timmarna innan, med vin och prat på diverse barer var väldigt trevliga. Annars hade nog inte sällskapet blivit just ett nattsällskap. Tyvärr tenderar fyra glas vin i kombination med mina piller att döva känslan en aning, men det var faktiskt riktigt bra ändå.
Vid halvtio imorse körde jag iväg honom, eftersom pappa skulle komma förbi med bil runt tio. Kändes ändå ganska skönt, särskilt med tanke på att vi sovit kanske tre timmar inatt. Jag är faktiskt lite impad med tanke på att han är några år äldre än jag.
Ses vi igen..? Jag tror det. Som alltid den här lite mumlande konversationen i hallen, ingen vill vara den som säger först, om den andra skulle säga tack men nej tack. Men när han gick sa han "Vi ses" med ett bestämt tonfall och ett leende.

Nu ska jag titta på serier och äta ostbågar. Dekadent, som sig bör, en långfredag.