Ett år äldre alltså. 40+. Känns liksom väldigt konstigt att tänka på mig själv som det, samtidigt som jag känner mig helt ok. Krisen klarade jag av förra sommaren. Det är egentligen bara jobbigt när jag ser mitt namn på dejtingsidorna följt av en fyra och en etta, men skit i det.
Födelsedagen var i alla fall bra, lite lagom hemmafestigt. Sen fick jag middag med familjen igår, även om det blev en del strul då restaurangen jag bokat bord på plötsligt hade blivit en helt annan restaurang. Som tur var fanns det plats på finrestaurangen här i förorten. Inte fel nånstans.
Idag har jag repat med min nya kvartett, som än så länge är en trio. Det blev ungefär tre gånger så mycket prat och fika som sång, men det är helt ok så här i början. Nu på kvällen kom plötsligt M förbi, dök upp sådär som han gör ibland. Han hade hittat en plupp, som han trodde skulle passa i min bokhylla, en sån där som hyllan vilar på. Jag tappade just den pluppen vid hemforslingen av hyllan och han mindes det. Sen planerade han hur jag ska såga ur ett skåp i köket och sätta in en ny kyl/frys. Han letade även upp ett skåp med rätt mått på nätet. "Du inser väl att det här är ett åtagande?" sa jag. "Det är ju liksom du som får göra det här." Det var han helt med på. Jag tror han vill känna sig behövd eller nåt.
Imorrn ska jag ut och bedöma. Skickade precis ett mess till bedömarkollegan och föreslår en tid att ses imorgon. Hon svarar att hon är sjuk och undrar om jag vet vart hon ska höra av sig. Jag blir helt less. Man får väl för fan bjuda till lite. Jag hade influensa när jag bedömde förra året, det är fan bara att ta en alvedon och göra jobbet. Tyckte jag. Inser att folk själva får göra avvägningen om de är friska/sjuka nog, men lös för fan det problemet själv. Ibland är folk så himla handfallna.
Så nu är det bara att krypa ner i sängen, försöka mota sommartidsjetlagen, läsa på lite om stället jag ska till och försöka sova. Natti natti..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar