Jag kapitulerar

Efter en natt med dålig sömn, en hyfsat jobbig dag, niagarafall mellan benen, molande i magen, frånvaro av sms från nattsällskapet och tråkväder ute, inser jag att det faktiskt är ok att bara ge sig. Att det är ok att inte gå på yoga eller ut och springa utan istället köpa hem en påse naturgodis, lägga sig i soffan och titta på Jordskott på SVT. Ta ett bad och läsa ungdomsfantasy. Få känna mig lite blå.

Jag tycker faktiskt att det är trist att han inte hör av sig. Jovisst, det är 2015 och jag skulle kunna messa först. Men det handlar inte om det, jag måste inte messa varannan gång om jag känner att det ändå finns en balans. Jag har väl typ messat först de gånger vi har hörts, men då har han ju varit snabb på att svara och föreslå att vi ska ses. Det är bara det att jag inte behöver den här känslan. Jag behöver lite bekräftelse, så är det bara. Då får han vara hur bra i sängen som helst.
Det lustiga är att om han varit megapå vet jag inte om jag varit lika.. Brydd.
Nåväl.
Därmed inte sagt att det är helt uteslutet att jag hör av mig. Köttet är svagt, osv. Men helst inte.

Så, nu har jag fått det ur mig. Nu väntar badet.