Jaha, det gick väl sådär. Tror jag. Kan hända att det skiter sig, men.. Man ska ändå inte sälja sig för billigt.
Och nu har jag lite sådär lagom ångest. Intressant. Undrar varför? För att jag inte fick ett svar på en gång och därför inte har kontroll? Mucho troligt. Kontrollfreaket slår till igen.
Funderar även över alla hektiska liv. Inte bara mitt. Det är ju faktiskt ganska lugnt nu. Nä, nu är det andra som är i farozonen. Jobb, familj, intressen. Det går inte ihop. Men det borde det göra, jag tycker verkligen det. Man borde inte behöva välja. Jag vill i alla fall ha allt. Okej, jag måste inte göra värsta karriären, det kan jag släppa. Men jag vill dela mitt liv med nån samtidigt som jag har ett eget. Hur svårt ska det vara?
Är det bara i Stockholm det är såhär? Storstadsstressen? Är folk i andra städer lika stressade? Nånstans har jag fått för mig att det inte är så. Att det är själva Stockholm som gör det, som på något sätt lägger på ytterligare stenar på bördan. Det är för stort, för mycket. För många möjligheter, för många val.
Som när jag bodde vid Hornstull. De dagar jag satt inne och hade ångest för att det fanns så mycket att ta sig för alldeles i närheten och så gjorde jag ingenting! Så känner jag inte nu, i förorten. Här finns inget att göra, så det är helt ok att bara slappa inne i lägenheten.
Jag vet inte. Jag tycker bara det är synd att så mycket energi ska gå till att må dåligt över att inte hinna.
2 kommentarer:
Jag tycker generellt vi har hamnat i en tid med för mycket utbud. Man måste helt enkelt sålla bort massor annars blir man tokig...var man än bor.
Ja det är kanske så?
Jag tror det blir overload i hjärnan. Hundratals tvkanaler, internet, reklam osv... Det funkar inte!
Skicka en kommentar