En sjuklings vandring i förorten

Jag blev lite inspirerad av Maria och tog med kameran ut på promenad. Det är skönt att få lite frisk luft, även om jag går extremt långsamt. Här är resultatet i alla fall.

Promenadväg i Såsen

Mönster

Jodå, man sopar gatorna i förorten med!

Men visst finns det snöhögar här med. Sunkigt!

Men, de smälter...

Ljuset i tunneln?

Vårtecken

Mera mönster

Så jäkla mysigt ställe

Hur hamnade den där?

Ännu mera mönster

Sen gick jag förbi ett ställe som jag varit nyfiken på länge. Kontoret för Kyäni här i Stockholm. Kyäni är en produkt gjord av framförallt Alaskian Blueberrys, som anses vara de bär som är mest fullspäckade med vitaminer, mineraler och antioxidanter. Jag har hört flera andra, bland annat min yogalärare, som testat den här och är grymt nöjda, så nu slog jag till. En månads förbrukning med alla tre preparat kostar 1200. Fast jag fick 10% rabatt. Om inte immunförsvaret blir bättre nu, då jävlar.

Sen gick jag hem och kissade. Är jäkligt kissnödig nuförtiden. By the way, hittills har jag gått ner 2,6 kg. På 3 dagar. 

Wining Alert!!!

Nu ska jag gnälla.
För det är inte kul det här med influensa. Det suger. Som fan.
Jag är inne på andra veckan nu och jag är less!!! För att inte tala om vilken skitlön det blir i maj. Tur att jag har några tusen från skatteverket att se fram emot i alla fall.
Det jobbiga är att jag inte känner mig så sjuk när jag sitter här hemma framför datorn. Sen gör jag nåt och håller på att svimma av matthet. Okej, inte frisk ännu... Febern går lite upp och ner.

Det är väldigt synd om mig just nu!!!

Backlash

Nog för att det är bra att vara optimist, men i vissa lägen..
Som till exempel gå till jobbet när man inte är riktigt frisk. Bara för att man inte orkar ringa en doktor.
Nu blir det stanna hemma igen.

Fina fisken

Nu är födelsedagen snart slut. Fast jag tänker fylla år till klockan ett har jag bestämt. För de tog ju en timme av mig! Jäkla sommartid...

Nu har jag bestämt mig för att vara frisk och ska alltså gå och jobba imorgon. Därmed blir det också matlåda för första gången på jättelänge. Jag börjar ju imorrn, vet ni. Det ska bli spännande, jag hoppas det går lika bra för mig som för de flesta jag läser om på forumet.

Därför har jag också passat på även idag. Jag lär ju ha gått upp tre kilo imorrn från när jag vägde mig senast, som jag har "passat på". Men, man har ju bara fylledag en dag om året.
Maten var god, presenterna fina. Fick biopresentkort på 500 spänn, fina kinesiska påsar och ett hängsmycke, ett strykjärn och en bok. Lite pengar också.

Bra dag. Fast jag har känt mig bakis. På fyra folkisar, herregud. Och nu blir det inte party förrän i maj. Inte alkoholparty i alla fall. Fast man kan ju parta ändå.

Nä, sova nu, så jag orkar jobba imorrn.

Ja må jag leva!

Idag är en sån där dag då det vore typiskt att skriva om åldersnoja. Att frossa i vuxenångest och "vad har jag gjort med mitt liv"-tankar.

Men nä.

Inte för att jag inte har såna tankar, det har jag lite nu och då. Men, efter att äntligen börja komma tillbaka till livet efter depressionshelvetet och att faktiskt fått höra ofta på sistone att jag ser yngre ut än vad jag är (helt oprovocerat!), så känns det helt ok.

Så jag firar min födelsedag genom att slappa och göra ingenting. Dricka lite kaffe, moffa kakor (förberedelse inför dietstart imorgon) och så småningom bege mig mot stan för sedvanlig födelsedagsmiddag. Jag tänker italienskt.

Det blir bra det. Nu ska jag öppna paket.

Poängräkning

Att stanna hemma en fredagkväll istället för att gå ut och singelpartaja... För att man har influensa. Nej, förkylning, menar jag. Och vill bli frisk så man orkar jobba nästa vecka.
Hur många vuxenpoäng ger ni mig för den?

Speciellt som det var sista partyhelgen innan Dukan. Sen blir det bubbelvatten...

sol och prestationsångest

Det ser soligt och skönt ut därute.
Fast för en stund sen pratade jag med Lillebrorn, som var ute och satte upp affischer. Han sa att det visserligen var soligt, men att det blåste en kall och elak vind. Kyligt och dammigt, tyckte han att det var och önskade sig många mil bort från stan.
Jag är glad att jag har min Spanienresa att se fram emot. Den gör att jag inte drabbas av så mycket vårdepp som jag normalt kan göra. Den och medicinerna, kanske.

Pappa doktorn envisas med att jag har influensa. Det tycker inte jag. Jag tycker att jag har en förkylning. Det känns som om den går över lättare då. Rösten lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag är inte stressad, än.
Lite bra var det att detta hände. Det fick mig att stanna upp. Inte vara så prestationsinriktad som jag alltid blir. Vill prestera, vill vara lika bra, bättre. Nu känns det mer som att, jaja. Det blir det det blir. Vi gör det bästa vi kan. Tar det vi har och sjunger våra låtar så bra vi bara kan. Det blir som det blir, helt enkelt.

Silent retreat

Fjärde dagen på min egen lilla silent retreat börjar imorgon.
Idag fuskade jag lite grann och åkte till kören. Sjöng inte, men pratade lite och genast låter jag som Hesa Fredrik igen. Fast inte lika högt. Alls. Det är ingen som hör vad jag säger över huvudtaget. "Va?" säger de hela tiden. "Va? Va?" Och jag måste anstränga min stackars sargade strupe till det yttersta.
Okej, det är väl lite mitt eget fel också, som nödvändigt ska prata med folk. Skulle ju kunnat vara tyst och kommunicerat med penna och papper. Men det går så långsamt.

Åh vad jag blir uttråkad av denna influensa! Please, gör mig frisk!

Vad jag såg idag. Och handlade.

Under min snigellångsamma promenad idag (går jag snabbare blir jag kvävd av slemmet i luftvägarna) såg jag:

• Tre hundar. En pytteliten och två jättestora.
• Två pappor med barnvagn. Jag antar i alla fall att det var pappor.
• En mamma med barnvagn. Samma antagande som ovan.
• Världens största snöhög, täckt med svart, äckligt grus.
• Ganska mycket barmark.
• Sol.

Sen köpte jag glass, för sista gången på länge. Nu får det vara slut, hur synd det än är om mig. Ska ladda med frukt istället, för det kommer jag ju inte heller att få äta på ett tag.

Numera bosatt i gnällbältet?

Jo jag vet.
Just nu är det så mycket gnäll på den här bloggen att man skulle kunna tro att jag hade flyttat till Örebro.
Men idag är det befogat. Idag är jag sjuk. Och det är SYND OM MIG.
Halsen värker, huvudet värker, luftrören är fulla av läskigt segt slem och jag har ingen röst!
Jag borde gå till apoteket och hämta ut hostmedicin som jag tror finns där, men jag orkar inte. Bara tanken på att gå mer än 20 meter gör mig andfådd. Tror det får bli så att jag tar bussen ner till gallerian, trots att det egentligen finns två olika apotek som är närmare rent geografiskt. Fast då måste jag ta tunnelbanan och det är längre dit än till bussen.
I gallerian finns dessutom stora Ica och då kan jag tröstshoppa lite glass. Är ju ändå ingen annan är jag här, så då kan jag lika gärna ligga och prutta laktospruttar. Och tycka synd om mig själv.

Efterlysning

Röst borttappad.
Sågs senast användas ordentligt i Årsta, men skymtades även i Hägerstensåsen under förmiddagen.
Nu är den dock spårlöst försvunnen.
Har visserligen fått en släng feber istället, men skulle gärna byta tillbaka till utgångsläget...

Blir inget jobb för mig imorgon, nu är det total tystnad som gäller under några dagar.

She's back!

Gnälltanten is still going strong.
Supermånen var säkert fin och så, men det mest bestående intrycket den gav mig är några nätters riktigt dålig nattsömn.
Okej, en spirande förkylning kan ha inverkat också.
Men det känns lite grinigt att ha längtat efter att få sova och ha sovmorgon och sen vakna mitt i natten och inte kunna somna om. Varm, svettkladdig och trött, men ändå klarvaken. Somnade om till sist, men vaknade och kände mig outsövd.

Nu tänker jag i rent trots ha en skitlugn, soft morgon i alla fall. Skam den som ger sig!

lördag

Repa sång.
Repa film.
Glömma mat.
Dricka vin. Och öl.
Lyssna på musik.
Prata skit.

Helt ok helg so far.

Men herregud!

Idag förundras vi över folk som ställer sig som packade sillar längst fram i bussen och blockerar hela gången, när det finns lediga platser längre bak.
Varför är folk så dumma i huvudet? Varför måste de irritera mig på min fredag som jag längtat efter så? När jag redan känner mig grinig på grund av lätt molande huvudvärk och ont i rygg och nacke.
Jag plöjde muttrande fram mellan idioterna, med ryggsäcken slängande efter mig.
"Ursäkta mig, tänkte bara gå till de lediga platserna..."
Som en riktig tant. Sen satte jag mig och blängde. Surblängde.

Nu mår jag riktigt bra igen. Märkligt det där.

Händelselöst

Livet är ganska händelselöst just nu.
Jag går lite i limbo innan jag ska börja med dieten. Äter för mycket, för fel, har ingen karaktär nånstans. Är för trött för att träna. Idag ska jag bara kolla lite teve, bada och gå och lägga mig.

Exciting.

Sjung hej och hå för en flaska med rom!

Stor skillnad från förra måndagen. Stooooor.

Tror det var attityden mycket. Hade en helt annan attityd i slutet av dagen. Och att jag inte håller på att få maginfluensa.

Annars; en sjukt vanlig dag. Okej, jag hetsåt lite glass. Eller mycket. Och sen mådde jag illa.
But, not to worry.
Det är inte alls vanligt. Jag har inte drabbats av bulimi.

Och nej, titeln har inget med inlägget att göra. Kände för att skriva så bara. Jag åt i och för sig romkaka i lördags, men jag vet inte om det gills.

Utmattad

Tufft rep idag.
Höll på att få ett bryt, det lät som fyra mistlurar som stod bredvid varann.. Fick akut mindervärdeskomplex och dåligt självförtroende.
Sen blev det bara bättre. Faktiskt. Hopp om livet och sången.
Och gåsstrategin fungerade bra.

Sem kom jag hem och mamma väntade med mat. Och vin.
Vin på en söndag.
Helt rätt.

leker gås

Drama runtomkring mig.
Jag vill inte påverkas, men gör det ändå.
Blir arg, trött, less.
Fast sen går jag på yoga och allt känns bättre. Jag leker gås och låter det rinna av mig.
Sen bokar jag resan till Spanien och då känns det ännu bättre, men lite läskigt. Första gången jag reser så långt själv. För jag reser ju själv, även om jag ska på en gruppresa. Dessutom bestämde jag mig för att ta en extradag. En liten ensamsemester light.
För det är ju det. Jag gillar att göra saker själv, klara mig själv. Men rest själv har jag aldrig gjort.
Jag längtar.

helt irrationellt?

Ett inlägg på Fejan.
Mitt ex har blivit pappa.
Senast jag pratade med honom var efter att han läst min förra blogg, grinat i två dagar och ville "lägga korten på bordet". Jag var inte intresserad, tre år efter att vi gjort slut. Nu har det gått ytterligare typ två år. Jag har gått vidare. Eller har jag det? Jämförelsevis?

Jag är inte speciellt intresserad av att skaffa barn. Visst, jag vill träffa nån, såklart, men livet ser ut som det ser ut. Jag växer, lär mig saker om mig själv och bla bla bla.

Och jag känner mig plötsligt misslyckad. Klickar bort inlägget snabbt som bara den, vill inte se. Inte bli påmind om att mitt liv stått still de senaste åren. För det har det, i alla fall på det planet. Fast jag inte ens vet om jag vill.

Fan.

Edit: och egentligen så är det så fjuttigt, så litet, jämfört med det som händer i världen.

solsken och dieter

Jag vet.
Vad gnäller jag om, liksom.
Idag är solen tillbaka, även om den tog med sig snålblåsten.
Gick ut och kände på solskenet. Det bådade gott, trots nordanvinden som blåste rakt in under jackan. Nej, jag har inte bytt till vårjacka än.

Lilla mamma är här och har födelsedag idag. Grattis grattis! Vi ska fira henne, Lillebror och mig på lördag, på restaurang. Ikväll ska vi äta dumplings, minsann. Det var därför jag gav mig ut. Inte för att vi ska äta dumplings ikväll, nej, för att hitta en present. Det finns en del lite roliga affärer här i förorten.

Jo, sen har jag bestämt mig. Jag, förespråkaren av att dissa dieter, ska dieta. Japp, i månadsskiftet kör vi. Dukan-dieten. Jag gillar att man går ner fort, jag gillar att man får äta ordentligt, jag gillar att man inte ersätter nåt med en massa fett, jag gillar att det är så stort fokus på stabilisering och framförallt gillar jag att man så småningom får äta vad man vill igen, med måtta.

Here we go...

Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl... Åt helvete!

Snöfall över Stockholm.
Precis när vi äntligen började se asfalten titta fram under ismassorna. Precis när man började hoppas och tänka att nu, nu är det ju ändå mars. nu kanske...
Och inget sånt där skit om att "vi bor ju i Sverige, här är det såhär, flytta då om du inte trivs, det är så härligt med fyra årstider". Bespara mig. Jag kommer inte att ändra uppfattning och nej, jag kommer inte att flytta. Det är liksom inte så lätt. Och jag måste faktiskt inte gilla läget. Visst är det härligt att vi har riktiga årstider, det tycker jag med. Men de är så jäkla snett fördelade. Hallå! Lite rättvisa i världen? Hört talas om 25, 25, 25, 25? Fjärdedelar, liksom?
Allvarligt, jag hade hellre sett att det regnade, för då försvinner i alla fall snöhelvetet fortare.

Grinig? Jag? Nä, vadå..?

maguppdatering och drömmar som film

Eftersom jag förstår att alla längtar efter att höra hur det är med min mage kommer här en rapport.

Den är aktiv. Fortfarande. Som fan.

Ansiktet är fortfarande svullet, inte lika som igår dock, och seghetskänslan hänger i sig.

Inatt drömde jag en extremt märklig dröm. Som en film var den, massor av olika delar som liksom hängde ihop. Jag vaknade och gick på toa mitt i och satt och funderade över hur väl sammanhållen drömmen var. Smådetaljer som plötsligt fick sin förklaring och sådär.
Fast bisarr. Väldigt bisarr.

Klagomuren

Och anledningen till gårdagens kollaps är... (trumvirvel)

Äh, jag vet inte. Leta anledningar liksom. Men, man kan ju alltid skylla på kroppslig kollaps. Vaknade idag med extremt svullna ögon och ett behov av direkt närhet till toa. Ska inte beskriva det närmare, men vågar inte gå hemifrån. Samt en matthetskänsla och en känsla av att vara solbränd i ansiktet utan att vara det.

Jaha. Hejdå, bra lön i april.

En sån där dag..

Tur att jag skrev det jag skrev igår, för idag behövde jag läsa det.
Hamnade i en situation på jobbet, som inte alls var nåt speciell egentligen, men den lyckades trigga igång massor av knäppa tankar och känslor. Och så bubblade det över. Tårar, tårar, tårar. Som tur var var det precis i slutet av dagen, så jag tror inte direkt nån märkte att jag kom ut från toa lite extra rödögd. Som tur var en gång till, så åkte jag direkt till terapin och fick hjälp med att sortera ut det hela och inse att jag inte kunde påverka situationen så mycket. Utom möjligen genom att cut my self some slack. Och ta reda på vad som förväntas av mig i vissa situationer, för det har faktiskt ingen talat om.
Sen åkte jag till gymmet och höll på att ta livet av mig på ett spinningpass. Drog på som bara den på första spurten, så sen fick jag köra på halvfart i två låtar för att inte svimma, kräkas eller både och. Men jag genomförde passet, cred till mig!

Men jag är ändå glad. Och levande. Och jag lär mig hantera de här situationerna, sakta men säkert kommer jag ut på andra sidan.

En massa bra grejer har jag trots allt, även idag.
Jag har ett helt ok jobb, med en helt ok lön. Även om det är tufft ibland, men säg ett jobb som aldrig är tufft? Som man vill ha?
Jag har en kropp som funkar, som jag kan träna med.
Jag har familj som jag trivs med och som jag snart ska få träffa lite mer på grund av en massa födelsedagsfiranden denna månad.
Jag kan känna. Lite väl mycket ibland, men jag vill ändå inte vara utan mina känslor.

Lite lycklig, sådär på en söndag

Idag är jag lite lycklig.
För att vi hade ett bra rep. Nu är jag lugn igen och tror faktiskt att det kan bli bra det här. Tillfixning och upprensning var temat. Även om allt inte satt när vi körde igenom hela skiten innan vi slutade, så har jag bevis på att vi kan göra det.
För att jag får sjunga bekvämt. Det är så lätt när man blir coachad, att göra allt till överdrift. Och så har det blivit lite. Men nu hittade jag rätt igen, med hjälp av mina fina kvartettvänner.
För att A var här igår. Att vårt dumma gräl inte sabbade vår vänskap utan att vi bägge två är stora nog att gå vidare. Älskar dig!
För att jag mår bra. Livet börjar funka igen. Jag villl göra saker och jag gör dem. Även om jag fortfarande är sjukt självcentrerad så orkar jag tänka på andra och finnas där för dem. Och jag börjar bli spontan igen.

Så.
Det är skönt att leva.

så skönt att göra ingenting, fast tillsammans

Vilken soft härlig lördag det blev!
A kom hit. Jag bestämde mig för att inte noja över städning och annat utan bara relaxa och det blev så skönt! Vi fixade pizza, kollade Melodifestivalen, åt massor av godis och pratade. Sen blev vi skittrötta bägge två och somnade nånstans runt midnatt.
Vad det är skönt med människor som man kan umgås så med. Att det inte måste hända massa saker hela tiden. Det kan få vara lugnt, det kan få vara vardag, fast det är helg.

Dagen efter

Nog blev det AW alltid.

Jag trodde nog att vi skulle ses några timmar, prata om det nya slutet på filmen och sen vara hemma runt åtta. Men så blev det inte. Det var alldeles för trevligt att dricka vin och sen var det alldeles för trevligt att åka till ett annat ställe och äta cajunmat. Och bli pålurad en vansinnigt stark shot. Stark som i tabascostark. Note to self: När främmande människor bjuder på sprit, säg nej! Efter det var det alldeles för trevligt att åka till ett annat ställe där en bekant spelade skivor.
Jag var tydligen väldigt trött när jag kom hem. Sminket åkte av, men inte strumporna. Intressant vad man prioriterar.
Idag mår jag som jag förtjänar, antar jag, men det är det värt.

Gamle Murphy

Orättvist.
Imorrn ska jag ut på AW med en god vän. Äntligen ut och se sig om, synas.
Så vad händer?
Naturligtvis börjar det klia i höger öga, som bara den. Förmodligen en vagel på gång. Jag lär se ut som om jag varit i slagsmål imorgon. När jag för en gångs skull lämnar hemmets trygga vrå.

Det får bli mystiska filmstjärnelooken imorgon. Solglasögon inomhus. No doubt about it.

Utomhus

Ibland är mitt jobb ganska bra, för jag har en chans att få vara ute när det är fint väder. Idag var en sån dag.
Torsdagen har spenderats på Skansen. Av alla ställen. Blå himmel och strålande sol. Djur har setts, matsäck har ätits och Djurgårdsfärja har åkts.
Nu är jag helt vansinnigt trött.

Men imorrn blir det AW.

vårkänslor?

Är det vår nu?
För jag känner en sån jäkla närhetslängtan. Och jag tänkte att det var bra om det var vår, så jag kunde skylla på det.
Annars blir det lite jobbigt. Vet inte varför den kom, den där längtan efter nån som tar på mig. Kanske efter filminspelningen. Att få en glimt av ett annat liv, även om det är på låtsas. Och inte särskilt trevligt. Så ändå, att ha nån bredvid sig i soffan, i sängen. Nån som tar på en.
Närhet.

Jag kanske skulle boka massage.

Uppföljning, ångest och funderingar på livet

Jaha, det gick väl sådär. Tror jag. Kan hända att det skiter sig, men.. Man ska ändå inte sälja sig för billigt.
Och nu har jag lite sådär lagom ångest. Intressant. Undrar varför? För att jag inte fick ett svar på en gång och därför inte har kontroll? Mucho troligt. Kontrollfreaket slår till igen.

Funderar även över alla hektiska liv. Inte bara mitt. Det är ju faktiskt ganska lugnt nu. Nä, nu är det andra som är i farozonen. Jobb, familj, intressen. Det går inte ihop. Men det borde det göra, jag tycker verkligen det. Man borde inte behöva välja. Jag vill i alla fall ha allt. Okej, jag måste inte göra värsta karriären, det kan jag släppa. Men jag vill dela mitt liv med nån samtidigt som jag har ett eget. Hur svårt ska det vara?
Är det bara i Stockholm det är såhär? Storstadsstressen? Är folk i andra städer lika stressade? Nånstans har jag fått för mig att det inte är så. Att det är själva Stockholm som gör det, som på något sätt lägger på ytterligare stenar på bördan. Det är för stort, för mycket. För många möjligheter, för många val.
Som när jag bodde vid Hornstull. De dagar jag satt inne och hade ångest för att det fanns så mycket att ta sig för alldeles i närheten och så gjorde jag ingenting! Så känner jag inte nu, i förorten. Här finns inget att göra, så det är helt ok att bara slappa inne i lägenheten.

Jag vet inte. Jag tycker bara det är synd att så mycket energi ska gå till att må dåligt över att inte hinna.

Att förhandla...

Jag är ingen säljare. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.
Därför är jag skitnervös nu när jag ska ringa och förhandla om ett pris.
Produkten är värd det, helt klart, så det är inte det. Men ändå!
Det där att förhandla. Jag suger på det.
Men nu ska det bli ändring av!
Jäklar vad jag ska sälja in mig!
Fan vad bra det ska gå!
Håll tummarna...

Dagens ord

Två små ord idag.
Kallt.
Kaffe.

Kallt, för att det är kallt, särskilt när man blir stillasittande framför datorn.
Kaffe, för att jag dricker min tredje hemmalatte nu, med riktigt espresso, och förmodligen kommer att drabbas av kaffedarr alldeles snart.