Eftersom det är synd om mig som är förkyld, och eftersom det visade sig att jag inte är glutenallergiker, så har jag bestämt att jag ska få unna mig en finpizza idag. Lagom till Robinsonpremiären.
Jag kommer förmodligen att ångra mig när jag ser vågen, men jag får ta det när jag blir frisk.
Råkade surfa in på en gammal väns websida och hittade foton. Bland annat ett på honom och mig, jag har en snefylla och är ledsen, han tröstar mig och värmer mig med sin kavaj. Kortet är så fint på nåt sätt.
En liten stund efter kortet togs började vi hångla. Det kändes sjukt bra, det minns jag än idag, men till syvende och sist fegade jag ur på grund av omständigheterna. Han hade varit ihop med min bästa kompis, jag hade varit ihop med hans bästa kompis, han var i ett förhållande just då...
En sån där grej som jag kan känna ett stygn av ånger för idag, att jag inte vågade se vad det kunde bli.
Han är lyckligt gift idag och vi har bara väldigt sporadisk kontakt.
Men kortet gav mig en nostalgitripp. En rejäl sådan. Just nu vet jag inte om jag är sorgsen eller glad...
4 kommentarer:
Ja, man borde inte tänka "tänk om", men jösses vad svårt det är att låta bli. Jag brukar ägna mig åt det lite för ofta.
Jag gör det ganska sällan, men det här är nog mitt största "tänk om"...
Det är ju så meningslöst och jag vet ju det men ändå trillar man dit ibland.
Man gör ju det.
Ibland är det lättare att vara i dåtiden än att ta tag i nutiden, i alla fall kan jag känna så..
Skicka en kommentar