Saturdayblues

Jag känner mig lite låg.

Helst vill jag bara gå och köpa choklad och chips. Men jag vet att det är helt fel tänkt. Då får jag bara mer ångest. Egentligen borde jag gå och träna, men jag har tvättstuga.

Den blåa känslan kan bero på flera saker. Dels har jag bara sovit 3-4 timmar inatt och det är alldeles för lite. Herregud, mina vänner brukar kalla mig Skalman, mat och sovklockan måste följas, annars blir det knas... Dels drack jag vin igår, inte hysteriskt mycket, men det kan nog påverka. Dels blev det lite dumt mellan bästaste och mig idag. Ett missförstånd som ledde till att hon bad mig att inte vara nedlåtande, vilket inte heller var min mening att vara. Jag vet inte om jag tyckte att jag var det heller, men i mitt hyfsat ömtåliga tillstånd tog jag åt mig och blev ledsen. Jag vill inte vara en person som är nedlåtande, medvetet eller inte.
Jag blev dessutom så paff att jag knappt kom ihåg vad jag sagt och kunde därmed inte heller försvara mig.
Förmodligen gör jag en hel hönsgård av ett litet fjun. Bästaste är inte heller riktigt fit for fight. Och det blev en bra stund ändå. Men nu kan jag inte komma ifrån tanken på att jag är en dålig vän.

Dessutom är en annan vän i stan över helgen. Hon har frågat om jag vill ses ikväll, ute, och jag orkar verkligen inte. Det gör såklart att jag känner mig som en ännu sämre vän.
Fast nu tog jag tag i saken och ringde min vän. Hon förstod precis. Vi ska ses imorrn och fika istället, så nu känns det lite bättre.

Fast jag vill fortfarande trycka i mig massor av onyttiga saker.
Förmodligen borde jag gråta lite, men jag orkar inte.