äntligen

Nu. Det är klart. Jag tackade ja, inte till det jag sagt att jag helst ville ha, utan det andra. Det visade sig att det jag helst ville ha blev lite struligt, lite mer att bita i än vad jag ville ha, så det andra blev alldeles utmärkt. De blev dessutom så rörande glada över att jag tackade ja. Nästa vecka ska vi skriva papper.
Jag köpte en liten flaska champagne och efter yogan åkte jag hem med thaimat, naturgodis och champagnen.
Det slår mig bara. Det hade varit så himla mysigt att ha nån att dela den där champagnen med. Nån att fira tillsammans med.
Men om jag kan önska mig ett nytt jobb och det slår in, så kanske jag kan önska mig en pojkvän..?

nerver

Åh, jag är så nervig inför imorgon!
Det kör i magen, jag kan knappt äta. Jag är rastlös, skakar på benet, har svårt att fokusera. Känner mig nästan lite yr.
Imorgon får jag svar från andra jobbet. Det som jag nånstans har fått för mig är det jag ska jobba på. Jag ser inte mig själv nån annanstans, märkligt, för det är verkligen inte säkert att jag får det.
Egentligen vet jag inte ens om det är det bästa. Det första stället har ju verkligen vinnlagt sig om att jag ska veta hur gärna de vill ha mig. Men det går ju inte att veta. Det kan verka bra och sen blir det katastrof, det har jag ju varit med om förr. Det är nog bara att gå på magkänsla och sen gilla läget.

Fast nu får jag katastroftankar och tänker att jag kanske inte får det andra och så tycker det första att jag tagit för lång tid på mig och vill inte ge mig jobbet och så står jag där utan jobb igen... Nej, jag vet, det blir inte så. Jag är fab och alla vill ha mig, så är det bara. Men åh, kan det bara bli klart!

å ena sidan, å andra sidan...

Jag fick ena jobbet, som jag trodde. De vill verkligen ha mig. Det är svårt att inte bli smickrad när man får den lön man begärde, samt en skräddarsydd introduktionsperiod bara för mig, samt ett löfte om fortbildning och stöttning.
Nu måste jag bara få besked från det andra stället, som jag fortfarande är grymt sugen på, innan torsdag, för då måste jag säga ja eller nej.

Jag får på riktigt halsbränna av sånt här. Herregud, jag har ju tillochmed svårt att dejta två killar samtidigt, ha två jobb på gång är etter värre..

För övrigt

 är det väldigt trevligt när man är på anställningsintervju (nr 3) och känner att de verkligen vill ha en. Sådär så det känns som att man nästan kan be om vad som helst. När de säger i princip allt utom att erbjuda mig jobbet rakt ut. Ändå vill jag helst, helst ha det andra. Tror jag.

Det är också trevligt att boka in en dejt med nattsällskapet på lördag. Han är dålig på att messa först, men varje gång jag messat hittills har han föreslagit att vi ska ses. Jag vet inte jag vad det betyder. Om det ens betyder nåt. Vi ska "göra något", alltså tydligen nåt mer än att bara tillbringa natten ihop. Han skulle kolla upp nåt. Jag skulle kolla lite jag med, sa jag. Vi får se vad det blir.

Skillnad

Jag tänker mycket på min ork. Inte så konstigt kanske, nu när jag söker jobb där jag hamnar i en chefsposition, med mer ansvar och mer.. allt. Jag tänker på hur jag mådde i höstas, den förlamande tröttheten, ångesten och gråa filten. Hur jag, återigen, inte förstod vad jag behövde förrän det hade gått långt. Inte lika långt, men långt. Jag tänker att jag måste bli mer lyhörd för mig själv och hur jag mår, för att kunna göra något åt det i tid. Att jag blir tillfreds med att jag måste tillföra vissa ämnen, precis som en diabetiker tillför insulin, för att jag har svårt att producera dem själv, särskilt under den mörka tiden. Jag tänker att jag absolut inte ska sluta med medicinen nu, utan fortsätta med den i alla fall till nästa vår.
För jag känner ju skillnaden. Jag har haft två galna veckor, med sena kvällar, anställningsintervjuer, specialuppdrag på jobbet, samt en del nätter utan sömn och med en del alkohol inblandat. Och visst är jag trött. Visst blir jag slö och orkar inte ta tag i saker riktigt hemma. Men jag är inte förlamande trött. Inte håglös och passiv.
Det är skillnad.

En av de bästa på länge

Jag var ju lite osäker på om jag skulle åka ner till Nyköping. Rent fysiskt trött efter två intensiva veckor och dessutom mentalt utmattad sådär som jag blir.
Fredagskvällen tillbringade jag, som sagt, hemma med ett och ett halvt glas vin och när jag vaknade på lördag morgon (eller kanske förmiddag?) kändes det faktiskt helt rätt att hänga på. Jag bestämde mig för att inte ha några förväntningar, utan ta det som det kom. Ibland känner jag mig så vilsen på de där stora tillställningarna. Ensam, mitt ibland alla hundratals människor jag känner eller i alla fall är bekant med.
Det blev en bra dag och en ännu bättre kväll. Bra uppträdanden, god mat mellan varven, vin, sång och dans till liveband. Ni vet en sån där kväll när man har precis lagom roligt och när man åker hem känner man att man är nöjd. Förmodligen hade man kunnat stanna på efterfest, men risken hade då blivit att man suttit i ett hörn, dödstrött med ett glas surt lådvin.. Vi lämnade vid exakt rätt tidpunkt. Klockan halvfyra kom jag hem inatt. Då ingick visserligen en 1,5 timmes bilresa.

Idag segar jag. Laddar batterier. Slösurfar, sitter på balkongen med bok och kaffe. Åker och tränar ikväll och ska väl snart göra ett ryck här hemma för att inte få kaosångest under veckan. Veckan då jag förmodligen får svar på mina ansökningar.
Förresten messade jag nattsällskapet idag, mest bara för att se om han skulle svara. Det gjorde han och undrade genast om jag var ledig nåt nästa helg. Vilket jag är. Mer än så har jag inte hört än, så vi får väl se. Jag bryr mig inte så mycket, men ni vet hur det är när man fått lite.. Mycket vill ha mer och så vidare. Det vore nice.

Avslut

Idag tar jag ett glas vin här hemma.
Efter en vecka full med bedömning, återkoppling, jobb, anställningsintervjuer, konserter och sång, så är jag definitivt värd det.
Alltså, jag vill inte ropa hej, men jag tror jag har bägge de intressantaste jobben på g. Idag träffade jag personalen på stället jag helst vill ha, för att se om de kunde tro att jag skulle funka som chef. Det verkade så, men jag vet att vi är två personer kvar som de väljer mellan. Hur som, jag får veta i nästa vecka. Hoppas, för det är rätt ansträngande att gå runt och vänta. För att inte tala om att springa på intervjuer.

Några män har jag inte hunnit med denna vecka. Nån måtta får det ju vara.

Imorrn drar jag söderut för lite fyrstämmigt harmonier. Men först har jag sovmorgon.

Dag 1 på galet full vecka

Anställningsintervju 2.0 på första stället. Jäklar, vad grillad jag blev. Vet inte alls om jag gjorde ett bra, dåligt eller enbart förvirrat intryck. Nu vet jag ju inte ens om jag faktiskt vill jobba där. Det lutar lite åt nja. Imorgon är det nästa 2.0-intervju, vi får se om jag blir lika hårt grillad då.
Känns lite som att jag är på väg nerför, vilket inte är så konstigt efter tokintensiv vecka. Måste dock hålla fram till söndag, då kan jag krascha.
Åh, jag vill verkligen att stället jag var på intervju på i torsdags ska höra av sig. Det är lätt det jag är mest intresserad av. Jag fick ett positivt svar när jag skickade referenserna, att jag gjort ett mycket bra intryck, men det kan ju de andra tre också ha gjort.

För övrigt har jag hört nada av nattsällskapet, sporadiskt av kanadensaren och fått nattligt "jag saknar dig"sms av han jag kanske tyckte lite synd om. Som jag träffat en gång. Spännande.

Nej, kanske bäst att sova så jag orkar med resten av tokveckan.

Sex med ex

Okej. Så här.
Bakgrund: för att göra en lång historia kort, vi träffades i tjugoårsåldern. Sen följde två år då vi aldrig blev tillsammans, men aldrig kunde låta bli varandra. Jag ville mer än han, utom när jag ledsnade. Då ville han mer, tills jag gav efter. Jag flyttade till stockholm. Vi fortsatte ett tag till, men till slut blev jag kär i en annan i ren självbevarelsedrift. Det höll inte så länge, men jag var i alla fall "botad". Då kom han på vad han missat. Det fick inte mig att ändra mig, men det var skönt för egot, helt klart. Vi har i alla fall lyckats vara nåt slags vänner, även om vi tappade kontakten några år. Nu är han som sagt gift och har barn och bor nån helt annanstans än jag. Vi har inte setts på drygt 10 år.

För några dagar sen hörde han av sig på fb och frågade om jag hade tid att ses nu i helgen, när han skulle ner för nån kurs. Moderskapet är ju här just denna helg, men i torsdags skulle jag då kunna.
Vi ses på en krog. Jag kommer in, sen förstås. Han reser sig och ger mig en bamsekram. Han är galet lik sig. Jag har hela tiden tänkt att detta ska bli jättekul, ta några öl, prata lite skit och gamla minnen. Har faktiskt inte haft en tanke på att nåt skulle hända, han är ju som sagt gift.
Vi dricker öl, pratar på och har väldigt trevligt. Jag får dock nån slags känsla..
Ganska snart nämner han att han och hans fru skiljer på sex och förhållande. Det är alltså helt ok att ligga med nån annan, även om han aldrig utnyttjat privilegiet.
Samtalet kommer mer och mer in på sex. Gamla minnen, som sagt. Han går på toa och när han kommer tillbaka säger han att han ju måste fråga, även om han tror jag kommer säga nej. Är jag intresserad av ett 20-årsjubileum? Och jag tänker; ja vad fan.

Så vi åker hem till mig och ja. Jubilerar. Och på något konstigt sätt var det som att tiden stått still och vi var tjugo igen, samtidigt som vi var här och nu. Lite fler piercingar, lite mer erfarna.
Och jag måste ju erkänna att det är häftigt med en man, som när han tar av mig bh:n, viskar: " lika vackra som för tjugo år sen" och senare i sängen talar om för mig att jag har en perfekt kropp.

Lika häftigt var det ju inte att stiga upp klockan sju och åka till jobbet. Men, jag överlevde.
Det gör ju inget om han planerar fler resor till huvudstaden framöver. I alla fall så länge jag är singel..

Oj

Är på dejt med mitt ex. Han och hans fru har ett öppet förhållande. Typ. Jag vet inte vart detta slutar...
Edit
Ojoj..

ligger back

Inser att jag ligger lite back med ork just nu. Det är det som gör att humöret är en bergodalbana. Har inte lust med nåt, inte ens roliga saker, och det är ett varningstecken. Önskar lite att jag var en sån där som bara behövde vila lite en kväll och sen var fit for fight igen, men jag vet ju att jag behöver ganska mycket vila. Typ väldigt mycket.
Så jag får helt enkelt bara acceptera att jag inte presterar på topp överallt just nu och nöja mig med att vara good enough i övrigt.
För det är ju lätt som en plätt.

Edit.
På väg till kören glömde jag bort vilken station jag skulle kliva av på. Jag var helt förvirrad några sekunder, sen kom jag på det. Men ändå, det var lite läskigt. Jag lovar att vila i helgen.

Jag kapitulerar

Efter en natt med dålig sömn, en hyfsat jobbig dag, niagarafall mellan benen, molande i magen, frånvaro av sms från nattsällskapet och tråkväder ute, inser jag att det faktiskt är ok att bara ge sig. Att det är ok att inte gå på yoga eller ut och springa utan istället köpa hem en påse naturgodis, lägga sig i soffan och titta på Jordskott på SVT. Ta ett bad och läsa ungdomsfantasy. Få känna mig lite blå.

Jag tycker faktiskt att det är trist att han inte hör av sig. Jovisst, det är 2015 och jag skulle kunna messa först. Men det handlar inte om det, jag måste inte messa varannan gång om jag känner att det ändå finns en balans. Jag har väl typ messat först de gånger vi har hörts, men då har han ju varit snabb på att svara och föreslå att vi ska ses. Det är bara det att jag inte behöver den här känslan. Jag behöver lite bekräftelse, så är det bara. Då får han vara hur bra i sängen som helst.
Det lustiga är att om han varit megapå vet jag inte om jag varit lika.. Brydd.
Nåväl.
Därmed inte sagt att det är helt uteslutet att jag hör av mig. Köttet är svagt, osv. Men helst inte.

Så, nu har jag fått det ur mig. Nu väntar badet.

mittemellan, fast bra ändå, I guess

Upp o ner, ner o upp..
Bra dag idag ändå.
Utbildning med jobbet. Roligt, intressant, galet späckat med info. Lite sådär, eftersom jag väl inte stannar kvar, men i alla fall ett av jobben jag ska på intervju för använder samma system. Bjudlunch.
Sen, intervju. Jag lyckades med konststycket att åka till rätt gata, men fel ände. Det var en lång jävla gata, jag blev sju minuter sen och vansinnigt svettig. Ändå lyckades jag göra ett strålande intryck och rekryteringsfirman vill presentera mig för kunden. Sen damp det ner en till intervjuförfrågan. Nu är det fyra totalt.
I övrigt har jag ont i magen, vilket väl i och för sig är riktigt bra, just denna gång.

mönster och ex

Jag märker ett mönster. I mitt mående, alltså.
När jag precis haft sex, eller typ dagen efter, så är jag på topp. Mår skitbra, inget spelar nån roll, allt löser sig. Sen går det kanske två dagar. Plötsligt är humöret lite lägre. Behovet av bekräftelse större och får jag ingen så kan jag bli riktigt låg. Om jag inte sticker ut och springer, vilket jag gjorde idag. Då känns allt genast lättare igen. Sen vet jag att det släpper efter ett tag. Tid, och så vidare.

På tal om tid. I veckan ska jag träffa ett ex. Eller vad han nu är, vi var väl aldrig ihop, men hade dryga två år då vi inte kunde låta bli varandra. Jag var väl mest kär i honom, sen efter två år blev jag kär i en annan och då kom han på vad han hade missat. Den där andra höll inte så länge, men då var det liksom för sent. Hursom har vi märkligt nog fortsatt att vara vänner. Nu är han gift och har barn, så det blir inget sånt, men han kommer till stan i veckan och vi ska ta en öl. Det ska faktiskt bli väldigt roligt.
För övrigt är veckan galet fylld av jobb, anställningsintervjuer, sång, möten, lite träning och mamma-besök. Så några nätter med sällskap blir det inte tal om, även om viljan skulle finnas.

rapport

Han var inte tråkig, så jag stannade faktiskt för två glas. Och så är det som vanligt. När man på nåt sätt är involverad i nån annan, eller involverad, ni vet vad jag menar.. Då blir man oemotståndlig.
Så han vill såklart ses igen.

Och jag vet inte riktigt om jag sa ja för att jag egentligen är intresserad eller för att jag kanske tyckte lite synd om honom.

tur att det alltid blir en annan dag

Och sen blev det bättre. Men jag har fortfarande inte fått mens. Jag är dock inte speciellt orolig, den kan vara några dagar sen eller tidig ibland, sen jag började med medicinen. Det borde inte vara någon fara.
Jag har tillbringat natten hos Nattsällskapet. Sovit kanske tre timmar och ikväll ska jag ut och ta ett glas vin med han den där jag bokade av i söndags. Känner mig sådär peppad, men kan ju inte boka av igen. Är han inte jätterolig åker jag hem efter ett glas.
Just precis nu känns det väldigt lugnt med Nattsällskapet. jag gillar honom, trivs i hans närhet och vi synkar väldigt bra på det horisontella planet, men jag vet fortfarande inte om jag är intresserad av mer. Vet att vi har mycket om oss kommande veckor, så vi får väl se om vi hinner ses ens. Det visar sig och det känns lugnt. Jag går inte och väntar på sms, liksom.
Det flyter på med söka-jobbprocessen. Just nu har jag två "vi är intresserade, kan du komma på en andra"-intervjuer inbokade, samt en "första" på ett ställe som känns riktigt, riktigt intressant.

Nähä, nu måste jag rycka upp mig innan jag somnar!

lågtryck

Idag är det en såndär dag.
Jag är låg, lägre än ett åskväder i augusti. Inget känns riktigt kul. Jag vill ha bekräftelse och det får jag inte. Telefonen är tyst. Nattsällskapet är inloggad på dejtingsidan, som iofs är den mest stillastående sajten på internet. Och jag är inte ens särskilt intresserad. Men ändå. Jag tänker på alla jobb jag sökt som jag inte hört nåt från, istället för att glädjas åt att jag faktiskt fått två intervjuer. Hur fläbbig jag känner mig, fast jag faktiskt inte lagt på mig mer än ett kilo sen sist, trots hyfsat okontrollerat ätande.
Mensen ska vara på gång och förmodligen är det väl därför jag mår som jag gör, särskilt som jag slarvat lite med jättenattljusoljan. Men det spelar liksom ingen roll att jag vet vad det beror på när jag är mitt i måendet. Det bara suger.
Nu ska jag åka och sjunga och inte ens det känns särskilt kul. Men vad som helst är bättre än att sitta hemma och sura.

Tisdag som känns som måndag

One down, one to go.
Anställningsintervju alltså, för de som möjligen trodde att jag menade män. Där vet jag verkligen inte. Har faktiskt hört av kanadensaren, trots allt, men inget konkret. Nattsällskapet har jag inte hört ifrån. Det är lustigt, jag vet ju inte ens om jag är intresserad. Han är inte alls min typ utseendemässigt och det är lite komplicerat med barn och så.. Men bara för att han nu inte hört av sig sen igår blir han plötsligt mycket mer intressant. Hm. Konstigt att jag aldrig träffar någon... (OBS! Ironi!)

Men ja, anställningsintervjun. Den gick nog ganska bra, tror jag. Om jag nu vill jobba där, det var en del grejer som jag kände inte riktigt var som jag ville ha det. Det beror nog lite på lön och semester, ärligt talat.
Sen blev jag lite sur när jag var på väg hem, för att tunnelbanan inte gick som den skulle. Det gjorde att jag kom hem för sent för att hinna ut och springa och jag hade behövt springa idag. Nu får jag göra det imorgon, innan kören, istället, vilket blir stressigare. Sammanlagt gjorde det att jag känner mig lite låg, men det är nog också för att jag ska ha mens typ igår. Så jag går och lägger mig. Får jag sova åtta timmar gör det mig lite mer positivt inställd till livet.

Köket är målat!

En timme tog det, ungefär. Inte vet jag om det direkt är nån skillnad. Lite fräschare, kanske. Jag har målat över alla stänk. Lite jämnare vägg, även om det syns att jag spacklat. Men det blir bra, jag ska väl ändå sätta upp nåt där sen.

Hursom, jag åkte ju till nattsällskapet igår. Insåg när jag kom fram, att här har jag varit förut. För ett och ett halvt år sen, när jag åkte hem till killen jag nästan blev kär i, mitt i natten. Ringer på, kliver in och inse att nattsällskapet bor i en exakt likadan lägenhet. De är rätt speciella, lägenheterna just där. Det där gjorde mig lite förvirrad ett tag. Att senast jag hade sex, bortsett från i torsdags, var på i princip samma ställe, fast för ett och ett halvt år sen. Jag blev nog lite tyst ett tag.
Sen gick det väl över. Efter lite vin fick jag gå husesyn och sen landade vi väl i sängen och.. ja. Spelade Fyra i Rad. Såg Grand Hotel Budapest. Och lite annat.
Sen sov vi, sen var det lite annat igen, och så frukost och sen drog jag till pappa med bilen. Fick kaffe och skjuts hem och nu har jag målat och snart ska jag yoga. Och kanske ska jag åka förbi Liljeholmen på vägen hem och köpa lite naturgodis, såna där salmiakmandlar, och så börjar jag köra hårt imorgon.
Imorgon är det förresten den första av två anställningsintervjuer denna vecka. Håll tummarna klockan 17!

och en till..

Och så dejt igen.
En som jag liksom hållit lite på is. Inte riktigt medvetet, vi bara började chatta precis när jag plötsligt fick mycket att göra, så det har tagit några veckor innan vi har kunnat ses.
Idag var jag inte så sugen. Inte så att jag är jätteintresserad av nattsällskapet sist (bara sådär så att jag vill ha bekräftelse på att han vill ses igen), men för att jag är lat och bekväm i grunden och för att jag visste att jag skulle få prata engelska hela dejten.
Hursom. Dejt blev det ändå och det var riktigt trevligt. Faktum var att det var så trevligt att jag blev lite förvånad när han sa att han inte ville gå vidare och ta ett glas till efter middagen, för han hade "mycket att göra imorgon". Och då hade han ändå suttit och sagt att han skulle skicka sina låtar till mig så jag fick lyssna på dem.
Jaja. Vi får väl se. Hör jag av honom så är det trevligt, annars dör jag väl inte.

Eventuellt ska jag hem till nattsällskapet imorgon. Han bjöd hem mig idag, för att jag skulle slippa färgångorna från nyommålade köket, men då jag faktiskt inte målat än kunde jag be om en liknande tjänst imorgon kväll. Han skulle bort på eftermiddagen, men kanske kunde vi ses efteråt.
Imorgon har jag egentligen bokat en fikadejt kl 16. Får se hur jag gör med den. Det blev väldigt spontant. Förmodligen en "jag ska minsann visa att jag inte bryr mig"reaktion.
Fast samtidigt, vem vet..

Tänk på det

Tänk er att ni inte gjort vissa rörelser på, säg, ca ett och ett halvt år. Tänk er sen att ni gör de här rörelserna ganska intensivt och länge, eventuellt ett flertal tillfällen.
Tänk er sen träningsvärken som kommer efter att något sådant inträffat.

Jag som ska spackla imorgon..

Ni kan aldrig ana..

Kors i taket, undrens tid är inte förbi och så vidare..

Jo, jag har haft lite nattsällskap. Väldigt trevligt, faktiskt. Även timmarna innan, med vin och prat på diverse barer var väldigt trevliga. Annars hade nog inte sällskapet blivit just ett nattsällskap. Tyvärr tenderar fyra glas vin i kombination med mina piller att döva känslan en aning, men det var faktiskt riktigt bra ändå.
Vid halvtio imorse körde jag iväg honom, eftersom pappa skulle komma förbi med bil runt tio. Kändes ändå ganska skönt, särskilt med tanke på att vi sovit kanske tre timmar inatt. Jag är faktiskt lite impad med tanke på att han är några år äldre än jag.
Ses vi igen..? Jag tror det. Som alltid den här lite mumlande konversationen i hallen, ingen vill vara den som säger först, om den andra skulle säga tack men nej tack. Men när han gick sa han "Vi ses" med ett bestämt tonfall och ett leende.

Nu ska jag titta på serier och äta ostbågar. Dekadent, som sig bör, en långfredag.