Hångellängtan

Jag fick en plötslig hångellängtan.
Det var längesen. Och det är positivt.

Skönt att känna att det funkar, för det har varit off större delen av hösten. Det är ett av varningstecknen, när det blir för mycket runt omkring.
Men nu längtar jag alltså.

Jag ska ändå inte direkt göra nåt åt det nu. Ska längta lite mer, det är bara bra, och så fokusera på att komma i form. I alla fall en bit på väg. Jag tycker inte om mig själv just nu och då blir det ändå inte kul. M tjatar på mig att aktivera dejtingsidan igen. Han vill att jag ska dejta lika mycket som han, så vi kan prata och jämföra mer eller mindre lyckade resultat. Det är vad jag tror, i alla fall. Men det är ganska skönt att ha en "vit månad" vad gäller det där. Jag säger det till honom och avslutar med "dessutom är jag för tjock för att dejta". Som den gode killkompis han är, säger han då att det inte alls är så, jag är jättefin och dessutom är det en missuppfattning att alla killar gillar smala tjejer, de flesta killar gillar kurvor. Obs, hans ord. Finns säkert killar som gillar smala tjejer. Så, nu har jag varit pk.

Kommit igång med maten ganska bra idag och det känns mycket bra, även om mensmagen gör att jag ser gravid ut. Förresten ännu en rimlig förklaring till måendet senaste veckan. Jag måste ha slarvat med jättenattljusoljan.

Imorgon är jag ansvarig för vår planeringsdag.. Håll tummarna!