Ibland blir jag lite ledsen på mig själv.
När jag inte ser mig själv för den jag är.
När jag förminskar mig själv.
När jag kommer på mig själv med att tänka; "han/hon umgås med mig bara som substitut, för att han/hon inte kan umgås med nån annan, den de egentligen skulle vilja".
Varför har jag så svårt att förstå att folk tycker om mig för den jag är? Att de vill vara med mig för att jag är jag, inte för att jag är bättre än ingenting?
Det gör mig lite ledsen.
7 kommentarer:
Förstår jag det. Inga mer såna tankar! Lättare sagt än gjort men du vet väl det själv egentligen...att du är bra.
Kram
För att du är lite kocko ;)
Upp med hakan, du är bäst!
Tack för realitycheck, sötnosar!
saga, du kan vara bäst! ;-)
kramar!!!
Klart de gillar dig gums! Vem kan inte gilla dig?! Kram
Såna där tankar dyker nog upp hos de flesta ibland skulle jag tro. Det gör ju inte saken bättre när de väl kommer men iaf. Det är så klart inte sant.
Jag känner inte dig i verkliga livet men tycker mycket om den Antoinett jag känner via bloggen iaf!
Kram
Sorry, trillade bort ett 'e' i namnet där...
Jag fattade ändå. :)
Kram!
Skicka en kommentar