Att vara tillfreds

Det har alltid varit ett problem för mig.
Att vara i stunden. I nuet. Tycka att det jag har är bra, bra nog. Oftast har jag tittat framåt, på vad andra har och tänkt att det är nog lite bättre. Precis som jag tittat på hur andra är och tänkt att det är nog lite bättre än hur jag är. Lite effektivare. Lite smartare. Lite mera engagerade. Lite snyggare. Lite mer omtyckta. Framförallt lite roligare.
Tänk att det ska vara så svårt att bara gilla läget.
Därmed menar jag inte att man ska nöja sig. Inte så. Behöver man förändring ska man göra förändringar.
Men att kunna vara glad för och se det man faktiskt har tror jag är så viktigt.

Jag har bland annat:
*En kropp som fungerar utan större krämpor.
*Ett jobb, som garanterar mig ekonomisk trygghet.
*Vänner. Både bekanta och sådana jag räknar som nära vänner. Både såna jag pratar med ofta och såna som det blir mer sällan med, men som finns där ändå. Som tycker om mig för den jag är.
*Sången, som tar mycket men som ger ännu mer. Ett sammanhang, en extra familj.
*Yogan, som ger mig kroppskontroll och lugn, och som gett mig ännu ett sammanhang.

Just nu har jag sol utanför mitt fönster, en förkylning som nästan är borta och körrep ikväll.
Det är bra shit.