Mitt liv

Solen skiner ute.
Funderar på att sätta mig på balkongen, men det är fortfarande lite för kallt och jag är fortfarande lite för förkyld.
Glaset framför mig är fullt av kaffe med varm mjölk.

Två veckor kvar nu.

Två veckor tills jag kan bli en socialt fungerande människa igen. Social med andra än mina sångarvänner, that is, för dem träffar jag ju stup i kvarten.
Jag märker att mina andra vänner ibland undrar vad jag håller på med. Hur det kan vara värt att offra så mycket tid och energi på en hobby.
Men de förstår inte.
Det är ingen hobby. Det är ett sätt att leva. Och innan man inser det, innan man blir vän med tanken, så är det svårt att få ihop det.
Men ingen ifrågasätter ju folk som elitsatsar i någon sport? Bara för att detta då är något estetiskt, då ska man inte kunna satsa?

Jag har valt mitt liv, det är ingen som valt det åt mig. Även om jag ibland svär över att det är mycket, så gillar jag mitt liv.