lördag 17 april 2010

Klubben för inbördes beundran

Ibland blir jag lite äcklad av klubben för inbördes beundran. Lite läskigt hur man för några år sen knappt var vatten värd och nu helt plötsligt är viktig och någon man vill prata med. Inte för att jag är jag, utan på grund av mina framgångar.

Det finns många som inte är så också, men ibland blir det så tydligt. Och jag, som inte direkt är någon diplomat, får verkligen hålla tand för tunga. För det är politik, visst är det det. Bättre att ursäkta sig, gå till baren och sedan fastna i något annat samtal.

Ibland undrar jag. Hur vissa, som verkligen gjort bort sig, kan komma tillbaka och bli så.. upphöjda. Det är inte det att man inte ska få en andra chans, vi snackar obehaglig människotyp här. Orm. Slicka uppåt och sparka nedåt. För så jäkla bra är inte den här människan på det h*n gör. Eller så är det bara jag som inte vill se det, för att h*n är så extremt obehaglig.

Människor..

2 kommentarer:

Anna sa...

Usch vad hemskt sånt där är! Jag tycker att det förekommer rätt ofta i bloggvärlden också, vissa kan bete sig hur som helst och ändå får de peppande kommentarer och heja rop. I don't get it?

Antoinette sa...

Det förekommer överallt.. Men i vissa sammanhang blir det väldigt tydligt. :S