Besöket hos kiropraktorn avlöpte nästan smärtfritt. Jag har bara så oerhört svårt att acceptera när de ska slita och dra i mig så det knakar. Det är knaket som är det hemska, för ont gör det ju faktiskt inte.
Han kunde inte hitta något fel med diskarna. Det gjorde mig fantastiskt glad, eftersom jag varit orolig att de problemen skulle ha kommit tillbaka. Nej, nu var jag stel i höfterna (för lite sex? sa jag inte till kiropraktorn) och i högra foten. Varför foten var stel har vi ingen aning om, men han drog i den och för första gången på länge knakar den inte när jag vrider på den. Sen hade jag tydligen någon hackeffekt, eller vad han kallade det, när jag böjde mig framåt.
Så hur fixar man detta? Jo, ser ni, träning! Newsflash! Nu har jag alltså ännu ett skäl att komma igång!
Jag ska dessutom göra något riktigt jobbigt nu.
I måndags ställde jag mig på vågen och insåg att detta inte funkar. Eller, det har jag ju vetat länge, men jag har inte orkat ta tag i det. Nu har jag tagit tag i det. Och nu ska jag låta er ta del av resultaten. För då måste jag ju. Då kan jag inte med att ge upp. Och jag behöver en yttre påtryckning.
Så nu ska jag tala om för er vad jag väger. Det sitter långt inne, för jag skäms.
Jag är 162 cm och väger 79,9 kilo. Det är extremt jämnt fördelat, så jag tror inte att nån som ser mig skulle tro att jag väger så mycket, men det gör jag. Jag vill totalt gå ner ca 15 kilo. Jag vet att jag aldrig blir nån pinne. Jag har breda axlar och höfter och stora bröst, det har jag även när jag är underviktig (jodå, been there, done that). Men väger jag 65 och är hyfsat vältränad, då tycker jag om mig själv. Då kan jag gå i jeans och linne och känna mig snygg. Det gör jag inte nu.
Ryggen mår ju inte heller så bra av att bära på 15 mjölkpaket varje dag.
Så nu börjar min resa. Oroa er inte, det blir ingen viktblogg. Men det här är en egoblogg och detta måste bli en del av mitt liv, ergo en del av bloggen.
Så är det.
7 kommentarer:
Alla har vi ju olika kroppstyper och man måste ju sätta upp rimliga mål för sig själv... =o) Och viktigast av allt är ju att man själv trivs!
Nu har jag inte vägt mig på bra länge men jag misstänker att jag är tillbaka där jag startade i november så jag räknar med att det är 15 kg som ska bort för mig med. Har ju lyckats förr så jag vet att det är fullt möjligt... skillnaden är att jag då inte försökte utan hade förmånen att bara gå ner i vikt ändå efter att jag och första sambon separerat. tyvärr la jag ju på mig dem igen i senaste förhållandet och nu är det inte lika lätt att bli av med dem igen... =oS
Jag ska heja på dig varje dag. Och ja, du vet, jag vet hur det är. Kram.
Men är du bara 162 cm? I min värld så är du ca 175 cm, snacka om att ha helt fel. Lite roligt när man bildar en uppfattning om någon och det sedan visar sig vara helt åt skogen.
Jag tror på dig för övrigt, detta fixar du! Tänk nu när solen börjar skymta fram så kan man ju faktiskt vara ute och röra på sig också utan att frysa rumpan av sig.
Stor kram
Haha, vad knäpp jag är som skriver 'bara' när jag själv är 155 cm...
Tack hörni!Jag fixar detta, klart jag gör! Jag har ju gjort det förut!
Kramar!
Jag ser fram emot att följa dig och inte bara det! Inspireras av dig!
Och vet du! Sjuklingen här har snudd på fredagspiffat! Inte hela paketet, men OMG vad skönt det var att duscha & smörja in sig och bara känna sig som människa igen...
Massa kram, önskar dig den bästa av helger!
Härligt! Jag har inte piffat, för jag har varit ute och druckit vin och blivit full!
Jag får piffa imorn. :) Krya på dej!
Puss!
Skicka en kommentar