måndag 15 mars 2010

Tandläkarskräck

Något av det allra värsta jag vet är att gå till tandläkaren. En gång gick jag inte dit på 7 år. Det kostade mig 12000 när jag äntligen lyckades pallra mig iväg. Sen några år har jag i alla fall hittat en fantastisk tandläkare. Han tar min rädsla på allvar, men han pjoskar inte med mig. Jag känner mig fullkomligt trygg och det är skönt. Dessutom ringer de och tjatar på mig när det är dags för kontroll och det behövs. Annars skulle jag gärna skjuta på det. Och då blir det hål igen. Mina tänder är nämligen urkassa.
Han har tavlor i taket också. Jag undrar alltid vem som målat dem, de är väldigt abstrakta. kanske ska fråga nästa gång.
Fast jag tar fortfarande lugnande innan jag ska dit. Inte om det bara är en undersökning, men som idag, då det skulle borras. Då är det lugnande och högsta volymen i mp3-spelaren som gäller.
Idag borrade han i ca 2 minuter. Jag hann inte ens lyssna klart på första låten. Det var egentligen inget hål, bara en fyllning som sett konstig ut, så han borrade bort lite och kollade. Sen fyllde han på och passade på att fylla igen lite på en annan tand, där erosion gjort att det blivit en grop.

Och nu behöver jag inte gå dit på ett helt år! Det, mina vänner, är lycka.

2 kommentarer:

Pari sa...

Kära vän, jag vill också ha din tandläkare! För tillfället har jag skjutit upp en rotfyllning och en redan rotfylld tand som gör ont. Jag bara VÄGRAR gå till tandläkaren. Håller mig till panodil istället och hoppas på det bästa ;)

Lyllo dig som slipper gå på ett helt år nu!
Pöss

Antoinette sa...

Det är ju skit att vi inte bor i samma stad! Annars hade jag lätt rekommenderat honom. Man får massa härlig bedövning. Jag är fortfarande bedövad i överläppen, 5 timmar senare. Har lite sådär sexig putmun... ;D
Kram!