måndag 1 mars 2010

En avvänjning som en annan...

Hungrig.
Bara för att jag bestämt mig för att börja om. Att det inte får fortsätta så här, för då måste jag vara med i "Du är vad du äter" till slut.
Nu är det slut på småätande, stora portioner och sötsaker på vardagar.
Så därför är jag hungrig. Det är som en reflex. Men jag vet att det går över, det är värst de första dagarna.
Tyvärr är det inte ens något bra på tv för att distrahera mig. jag skulle kunna gå ut och gå, men är inte säker på att febern släppt. Inga streptokocker, sa dock den fjunige underläkaren, som körde ner en trätops i halsen på mig så kräkreflexerna aktiverades.
Mobila bredbandet är segt som aldrig förr, så att streama nåt känns inte heller aktuellt.
Kanske skulle lägga mig och läsa ut den där nya boken av Anna Gavalda, som jag äntligen, sent omsider, kommit in i. Fast.. Nä..

Roa mig! Please...

8 kommentarer:

Anonym sa...

Åh jag är likadan. Helvete vad hungrig man blir när man inte FÅR äta!? Min räddning är morötter, det tar en stund att äta o inget man blir tjock av men ganska mätt!

Antoinette sa...

Hmm, bra där! Undrar om jag har morötter i kylen..
Tröstar mej med citron och ingefäraavkok sålänge...

Anonym sa...

Vad är det?

Antoinette sa...

pressad citron, riven ingefära, kokande vatten och honung.. Förkylningskur!

Aurora sa...

Åh, "tillsammans är man mindre ensam"? Är det den? Köpte den idag. Har precis (alldeles nyss, faktiskt) läst ut "tusen strålande solar". Känner att ingenting kan konkurrera med den på ett tag...

Antoinette sa...

Nej, den är lättare att komma in i. Detta är den senaste; "Lyckan är en sällsam fågel". hennes språk blir mer och mer avskalat. Jag gillar det egentligen, men var inte riktigt i fas.. Gillade också "tusen strålande solar"!

Varför vara perfekt.. sa...

Jag satt o åt solroskärnor igår.... i alla de som hamnade i munnen....

Antoinette sa...

oskalade alltså? Fast jag brukar få in snitsen rätt bra och då blir det lätt för många ändå..