Nu är jag riktigt jävla förbannad!

Jag är så arg!
Så jävla skitarg är jag!

Mitt nya jobb har ju som ni vet varit rätt tufft. Det har varit lite uppförsbacke, kan man säga, men jag har kämpat vidare därför att jag gillar mina nya kollegor och jag tror att det kan bli bra i slutändan. Som en liten fingervisning kan sägas att ingen av oss har haft rast sen vi började, då förstår ni hur fullt upp det varit.

Och nu kommer alltså två nya kollegor. De kommer in med högt ställda förväntningar och inser genast att det inte blir som de tänkt sig. Precis som vi gjorde. Vad gör de då? Sätter de sig ner och andas och gillar läget och gör det bästa av situationen? Nähä! De gnäller, klagar, ifrågasätter vad vi gjort (oerhört provocerande) och nu vill de dessutom ta över delar av vår verksamhet, vilket i princip skulle betyda att vi fick börja om från början.
Hur fan kan man bete sig så? Hur kan man vara så oödmjuk? "Vi har blivit lovade.." Ursäkta, men det skiter jag i! Nu är det så här! Gilla läget eller gå!

Vi har ett möte med vår närmsta chef och arbetslagsledare på onsdag. Det ska bli väldigt intressant att se hur hon ställer sig till detta. En sak är säker, kör de över oss i det här, då går jag. Jag finner mig inte i att bli behandlad som secondbest. Jag är bra på mitt jobb och jag vet om att jag är det. Jag kan köpa att det är tufft nu, jag kan köpa att jobba hårt, men inte att bli överkörd. Jag är för bra för det.