Schlager och sol

Oj, vad kul vi hade igår!
Jag tog det rätt soft hela dagen, frostade av frysen och sådär. Sen kom min kompis hem till mig, vi käkade och stack ut på Schlagershow vid halvtio.
Ingen av oss var egentligen särskilt på. Hon var lite låg, jag kände mig lite hängig.. Men ut kom vi i alla fall och det var vi glada för.
Showen var väl sådär, alltså de sjöng ju bra, men mellansnacket var inget att hurra för. Vi hittade ingenstans att sitta och jag hade sjucentimetersklackar på mig... Fast det spelade ingen roll när de drog igång dansmusiken, för jäklar vilken bra musik! Och vilka härliga människor, alla gav järnet! Sen var det ju skönt att se att andra som var lika stora som jag, eller större, faktiskt var ute och hade kul. Man behöver alltså inte grotta in sig... Min kompis ville slå mig varje gång jag sa nåt, hon tycker inte att jag är så stor som jag tror. Men jag har ju rätt så sned bild av mig själv.

Sen skulle vi ju slutligen bege oss hemåt. Vi, eller jag för min kompis hade andra skor med sig, stapplade bort till Östermalmstorg, bara för att upptäcka att t-banan slutat gå. Tjo-fucking-ho.
Bara att traska bort till Odengatan och ta nattbuss. Det är väldigt långt till Odengatan ska ni veta. I alla fall om man har sjucentimetersklackar och har dansat i timmar.
Det slutade med att jag tog av mig skorna och knallade i strumplästen på Stockholms gator.

Idag vaknade jag av ett sms. En kompis undrade om jag ville med och bada och trots min i det närmaste fobi för att visa mig i bikini just nu, så tackade jag ja. Jag måste ju! Och jag vill ju sola och bada. Hon sa ungefär samma sak som min andra kompis, så jag får väl lita på det. Och inse att ingen har tid med att tänka på hur jag ser ut, de tänker väl på hur de ser ut...
Så idag har jag legat på Långholmen och myst med kompis hela dagen.
Nu ska jag inte utanför dörren mer idag. Bara ligga på soffan och äta vattenmelon.
Mina fötter värker fortfarande...

igen...

Åh.
Jag har betalat mina räkningar.
Nu är jag pank.
Som fan.

Så tråååååååååååååååååkigt!!!!!

Frys!

Just nu känner jag mig oerhört hemmaduktig. Jag håller nämligen på att frosta av frysen. Det var ett tag sen, kan man säga. Eller så kan man säga att jag aldrig har frostat av just den här frysen och det vore ingen lögn det heller.
Jag får ju nästan skämmas lite för att jag är så lat, men nu blir det gjort i alla fall. Ska bli skönt att kunna använda alla frysfack igen...

Semesterfunderingar

Konstigt.
I vanliga fall har jag ingenting emot att vara ensam. Rå mig själv, glida runt hemma utan att egentligen göra någonting.
Jag tycker att det är skönt.

Men nu är det som att en rastlöshet kryper i kroppen... Kanske är det för att jag vet att jag faktiskt har 3 veckors ledighet framför mig? Kanske börjar jag verkligen bli frisk?
Ändå har jag saker uppbokade, så jag behöver inte oroa mig för att ha tråkigt under semestern.

Nej, nu ska jag njuta av ensamheten...

Anonym eller inte?

Jag funderar på att inte vara så anonym längre.
Fast jag vet inte. Det är rätt så skönt att ha mitt egna lilla andningshål.
Ett tag hade jag två bloggar, en "offentlig" och en anonym. Men det blev så meckigt att skriva i bägge (läs: jag är lat och ids inte), så nu är jag bara hemlig.

Men det var rätt kul att låta kompisar läsa och få en annan bild av mig.

Vi får se...

Skööön dag

Har hängt med lilla pappa hela dagen.
Åkt motorcykel, ätit god grillmat, druckit vin, pratat...
Gosat med katten...
En mycket bra semesterlördag.

Semester!

Nu är det verkligen semester.

Solen skiner, jag har sovit till 10, ätit frukost i timmar...

Alldeles strax kommer min lilla pappa och plockar upp mig på sin hoj, så ska vi ut och glida lite i kurvorna...

Gårdagen avslutades perfekt med ett (eller två då!) glas rosé på Skånegatan och en kompis som jag inte känner så bra, men som visade sig vara jättetrevlig. Så det blir nog fler gånger.
Jag var hemma redan vid halvtio, så inte ett spår av vinet idag.
Fastnade framför en dokumentär om Michael Jackson. Vilket liv. Vilken musik. Vad man än kan säga om honom, hans operationer, anklagelserna, så shit vilken musiker han var.
David Tainton sa det rätt så bra imorse på morgontv; han gav så mycket mer till oss än vad han någonsin gav sig själv.

Nä, dags att klä på sig kanske...

and on and on...

För att fortsätta på mitt nya sociala semesterspår, så tackade jag precis ja till att gå och ta ett glas vin imorron kväll, med en ny bekantskap.
Kan bli riktigt kul. :)

jag kom på en grej

En kompis tänker dra med mig ut på måndag, för att fira semestern. Gayställe, schlager och massa dans.
Det känns kul, men lite jobbigt eftersom jag känner mig tjock och ful...
Men så kom jag på det!!!
Så länge jag sitter hemma och ugglar kan jag ju vara hur tjock som helst, ingen ser mig. Men om jag börjar gå ut... Så kommer jag få en kick att göra nåt åt det.

Så nu är det bokat, schlager på måndag!

jag är ju ganska bra ändå

Medarbetarsamtal idag, med min gamla chef och min nya chef.

Jag hade lite ångest för det igår. Som vanligt, inför ett sånt möte, har jag lyckats glida ner i en dålig spiral av självförakt. Jag kan inte på något sätt se vad jag är bra på eller vad jag tillför. Nu var det lite värre än vanligt, med tanke på sjukskrivning och nästan säga upp mig och allt.
Som tur är har jag en mucho bra pappa, som man kan ta till i såna lägen.
Och det gick bra. Visst gick det bra. De tycker att jag är bra. Det enda de har att klaga på är att jag har så högljudda inre kritiker. Och det vet jag ju att jag har. De menar på att jag har så mycket potential som inte får komma fram på grund av att jag hindrar mig själv. Och att jag har fokuserat lite för mycket på det dåliga med min hälsa. Det är också sant.

Så nu blir det nystart efter sommaren för mig! Jag ska ge järnet när jag är på jobbet. När jag inte är på jobbet så jobbar jag inte. Det har jag också gjort klart.

Det är i alla fall skönt att de tycker att jag är bra, fast jag inte är perfekt...

Urladdning

Idag är magen ännu lite bättre. Det tar ca tre dagar för ett anfall att gå över har jag märkt.

Bästaste var här idag. Vi bara softade, promenerade, pratade... Jag fick prata lite om mina demoner som börjat härja i mig igen. Rädslan för att inte vara bra nog, att misslyckas... Hon fick prata om sina kriser. Vi har börjat bli synkroniserade i våra sammanbrott, sådär som en del tjejer synkar mensen.

Nu känns det i alla fall lite bättre. Det gör ju ofta det när spökena kommer ut i solen. Fast nu blev jag helt slut. Urladdningar och magproblem brukar ha den effekten på mig.
Och eftersom jag brände ryggen i solen igår så lägger jag mig nu inne på soffan med gott samvete, en bra historisk roman och ett glas ProViva bredvid mig.

Ont i magen!

Jävla IBS. Jävla mage.
Jag har haft ont sen igår kväll. Natten var ett inferno av magvärk, ledvärk, myrkrypningar och frossa. Låg och tittade på law&order för att distrahera mig själv. Var sådär halvkul att åka till jobbet imorse.
Nu har jag fortfarande ont i magen. Skitjobbigt. Skönt att jag är ledig imorgon.

Linimentfunderingar

Träningen gör att min nacke blir stel. Jag har lite problem med min nacke, den domnar liksom bort ibland. Orkar inte hålla upp huvudet. Jag har märkt att det blir värre om jag sitter mycket vid datorn. Och ibland när jag inte stretchat ordentligt efter träningen.
Nu kom jag på att jag hade en liten burk med liniment som jag köpte i Chinatown, NY, sommaren 2006. Tiger & dragon liniment. Så jag har smörjt nacken med det och funderar nu på om såna där liniment kan bli för gamla? Och vad händer isåfall då?
Den luktade som den skulle i alla fall, vi märker väl... Det svider lite i huden, men det ska det väl göra? Det gör inte ont, så det är väl bra antar jag.

facit

Jag tror jag har gått upp allt jag gått ner hittills, denna midsommarhelg. Igår var jag ju inte så överdrivet noga med kalorierna.
Well well, är det så, så är det ju bara att kämpa vidare... Jag har ju hela sommaren på mig!!!

Nu har jag i alla fall varit och bodypumpat lite. Imorrn blir det nog kondition, kanske ett cykelpass, tisdag yoga..

Om en vecka har jag semester, det känns ju alldeles märkligt...

Dagen efter

Så här dagen efter midsommar ska jag faktiskt ta och köpa mig en pizza. Imorrn går jag till gymet. Idag hade de stängt.
Inte för att jag kanske skulle gått dit ändå. Jag är faktiskt inte så bakis, men seeeeg.

Det var trevligt igår. God mat, intressanta människor, vilda diskussioner... Slapp stöta på exfamilj. Sol, störtregn, åska... Som det ska vara på midsommar. Sen åkte min kompis, hennes kompis och jag hem till mig och drack vin till klockan 2.

Tänk om, tänk rätt!

Jag insåg häromdagen att jag gör mig själv till ett offer.
Jag låter gamla erfarenheter hindra mig. Jag ger mina ex en jävligt stor makt över mig, genom att tänka och säga att jag är "skadad". Jag har inlett mina förhållanden i underläge, genom att förminska mig själv.

Det är slut på det nu. Jag tänker inte vara rädd. Jag tänker inte vara ett offer längre.
När jag går in i ett förhållande igen ska jag göra det med hela mig, med respekt för mig själv. Den respekt jag förtjänar för att jag är jag.

Har lite att jobba på nu...

Eniro 118118

Idag skickade jag en fråga till 118 118. De ska ju kunna svara på allt.
Min fråga var: "vem är jag?" (mitt namn alltså)
Svaret blev:
"Hej! Det är en tuff stockholmstjej i sina bästa år! Hon är ogift så passa på medans hon är fri. En riktig pingla om du frågar oss. ;) Om hon skulle vara en kändis så skulle hon vara antingen Kate Beckinsale eller Angelina Jolie. Hälsningar Eniro 118118"

Vafan. Jag är besviken. Fanns det inte mer om mig att ta reda på?

Midsommar och så vidare...

Dags igen.
En av årets värsta högtider för oss singlar. Midsommar - kärleksnatten. Hela dagen är ju en stor fruktbarhetsrit, med stången i centrum.

Jag har egentligen inga problem med högtider, nyår klarar jag mig med eller utan (eller firar genom att sitta hemma och mysa med film), påsk och jul kan man ju hänga med familjen än så länge. Brorsan är ju lika evig singel som jag, så det känns inte så konstigt. Hmm, undrar vad det är med oss?
Men midsommar...
Samtidigt vill jag ju inte låta bli att fira heller.

Jag ska fira med en kompis och hennes familj. Precis just nu insåg jag att det är i samma område som mitt ex familj bor i. Snälla, låt mig slippa springa på dem!!!

Boklycka!

Happy happy!
Bestämde mig för att unna mig lite pocketböcker så här inför sommaren. Vad hittar jag om inte TVÅ böcker av Philippa Gregory, hon som skrev "Den andra systern Boleyn". De här handlar om tiden efter Anne Boleyn och om drottning Maria, Katarina av Aragoniens dotter.
Eftersom jag är en sucker för historiska romaner så är min lycka enorm just nu.

Nu ska jag bara försöka hålla mig ifrån böckerna så länge att jag hinner städa lite inför midsommar...

Det här ska bli sommaren då jag kom i form

Ett beslut som jag tog just i detta nu.

Jag ska ändå inte resa bort nånstans, göra nåt speciellt... Så jag kan lika gärna ägna tiden åt att äta rätt och bli stammis på gymet.

Egentligen är det perfekt att komma i form på sommaren. Mycket bättre än vintern. För det första finns det massor av god frukt och goda grönsaker. För det andra är det (förhoppningsvis) varmt och då känner jag ändå inte för att äta så mycket.

Fast en och annan öl lär det ju slinka ner...

En sån där tisdag

Trött idag, men affirmationen funkade lite. Tror jag.

Hade ett möte på jobbet, som jag oroat mig lite för, men det gick bra. Det hjälpte också.
Kanske därför jag är så trött. Spänning som släpper och allt det där.

Förresten är det en kille som börjat skriva till mig på Facebook. Jag skulle ju inte... Men skriva lite kan man ju göra. Eller...?

Affirmation

Jag är inte otillräcklig.
Jag räcker till.
Jag duger.
Jag är allt jag är och allt jag borde vara.
Jag är bra.
Jag är jag och jag är bra.

Bort allt vad oro gör...

Okej, ny dag, nytt liv.

Nu glömmer vi chokladfrossan igår och går vidare. Inga kompensationer, ingen ångest. Det är som det är, som min terapeut skulle ha sagt.

Jag träffade honom häromdan faktiskt, vid tunnelbanan. Ett sånt där märkligt möte när man inte vet om man ska stanna till eller bara säga hej och gå vidare.
Det blev det sistnämnda.

Ännu en kopp te och tillbaka till boken...

Fan

Nu så här efter chokladfrossan känns det inte bra alls.

Jag borde ha kunnat stå emot. Men jag kunde inte.

Nåja, gjort är gjort. Och jag är inte typen som stoppar fingrarna i halsen längre. Men imorrn blir det gymet. Pilates och kondition. Prio ett för morgondagen!

Jag erkänner, jag klarar det inte!

Det går inte längre!!!
Jag klarar inte att stå emot. Jag måste ha choklad.
Det är bara att inse, jag är sockerberoende. Första veckan av semestern får bli seriös detox.

Så här blir det när jag missar lunchen.

Shoppade, gjorde jag. Och klippte mig. Hos den där söta killen med rakkniven.
Och så blev klockan massor och jag hade inte ätit lunch. Hungrig som bara den när jag kom hem och då bara fortsätter det, trots att jag äter mat. Det räcker liksom inte. Det finns inget stopp, jag blir inte mätt.

Jag ska i alla fall ta en promenad i regnet, så känns det lite bättre.

Längtan...

Det är något speciellt med vissa platser.

Jag är inte religiös på nåt sätt, men ibland undrar jag var all energi egentligen tar vägen när vi dör. Försvinner den bara ut i universum? Eller kan energin liksom glida över i en ny kropp, som nån form av reinkarnation? För mig låter det inte helt omöjligt.

Hur ska man annars förklara att vissa platser känns så... hemma?

New Orleans är en sån plats för mig. Redan innan jag varit där visste jag att jag måste åka dit.
Jag hade planerat att åka dit i oktober 2005. Det gick inte. Istället kom jag dit sommaren 2006, till ett sargat New Orleans. Att åka in i staden var en märklig känsla, att gå runt på gatorna ännu märkligare. Vi satte oss på Café Du Monde och jag började gråta. Det var så övermäktigt att vara där, så himla mycket känslor...
Förra sommaren kom jag dit igen. Staden har hämtat sig ganska mycket nu. Inne i city och i French Quarters ser man knappt spår av Katrina. Förorterna, som såg ut som slagfält sommaren 2006, var uppstädade, även om inte alla hus är uppbyggda ännu.
Vi kommer fram till vårt hotell, på en parallellgata till Bourbon Street, jag är glad att vara tillbaka. Vi går in på vårt rum, jag lägger mig på sängen... Och gråter. Igen.

Jag vet inte vad det är med den staden, men jag älskar den. Den är skitig, gräll, snuskig och fattig och jag älskar den.
Och nu kom plötsligt en sån jäkla stark längtan över mig...

Utsikt över taken från hotellbalkongen på Rue de Dauphin

känslor = mat

Lite mindre låg, lite mer godissugen. Så nu bloggar jag istället för att drabbas av frestelsen!

Eftersom jag nu upptäckt mönstret mellan starka känslor - äta, så är det bara att stå emot nu. Bara.
Det är inte så lätt.
Shit vad jag skulle vilja ha choklad nu!

Något som brukar funka är att träna, då får jag loss lite endorfiner. Dessutom känner jag mig nyttig och vill inte besudla min kropp med socker. Tyvärr är jag ju då förkyld och kan inte gå till gymmet. Jag skulle ju kunna promenera... Om det inte spöregnade ute.

Jaha, tillbaka till soffan... Utan godis!

Regntunga skyar

Jag är låg idag. Riktigt låg. Sådär så jag blir fundersam om mina piller verkligen funkar eller om det är placebo. Fast det är väl iofs skönt att inte vara flatline, livet skulle bli rätt trist.

Idag känner jag mig misslyckad. Liten, tråkig, misslyckad. Jag försöker, jag vill väl, men det blir bara fel. Minsta lilla kommentar får mig att bryta ihop, jag gjorde det alldeles nyss här framför datorn.
På ett sätt var det skönt att gråta. Jag har ju haft en tendens på senare tid att stoppa saker i munnen när jag är ledsen. Jag gjorde inte det nu, jag grät istället. Och jag tror det var bra. Det var något som behövde komma ut.

Men jag känner mig fortfarande misslyckad.

De senaste dagarna

Åh, jag vet inte...

Orkar jag skriva vad som hänt de senaste dagarna? Är någon egentligen intresserad? Bryr jag mej?

Jag har i alla fall gjort så skilda saker som att balansera på linor åtta meter upp i luften till att bli filmad av Sveriges television i mitt kök. Och nu är jag sjuk. Igen.

Att skutta runt åtta meter upp var mycket roligare och mindre läskigt än jag trodde det skulle vara. Några av kollegorna var rädda som bara den, så det var ju bara för mig att bita ihop och föregå med gott exempel. Det var ju faktiskt jag som bokat in höghöjdsbanan. Och som sagt, särskilt läskigt var det inte. Trött i armarna blev jag visserligen, men vi var så väl säkrade att det inte var någon fara. Sen var jag ruskigt fokuserad också, jag brukar bli det i såna lägen.

Filmningen, det kan ju bli spännande... Fast det är inte jag som är i fokus där, utan en vän. Jag är mer med som tillbehör. Typ. Den gamla vännen som man sitter och tittar i fotoalbum med. Men det var kul, det är alltid roligt att prova på olika saker.

Jaha, och så blev jag sjuk igen då. Förkyld och feber. Trodde det skulle vara slut på eländet, men nej då! Fan, det sabbar min träning.
Idag har jag därför mest suttit och segat framför facebook. Funderar på att shoppa loss på lite byxor på HM, eftersom jag ska skicka tillbaka några av de 16 topparna. Alla passade inte och tur var väl det...
Men det vore sjysst att ha några såna där byxor som slutar på halva vaden... Jag menar, även om jag är tjock måste jag ju ha kläder medan jag blir smal! Om ni hajar..

Hjälp!

Mitt extraminne till datorn fungerar plötsligt inte.
Varför?!?!
Nån datasmart som vet?

I know stuff

Jag förefaller veta saker.

Det verkar så, i alla fall. Människor har ofta kommit till mig, både nära vänner och ytligt bekanta, och frågat mig saker eller bett om råd.

Jag vet inte varför, för egentligen har jag ju ingen aning om någonting. Men jag utstrålar väl nån slags säkerhet, var nu den kommer ifrån.

Märkligt...

Gå och rösta!

Jag hoppas alla utnyttjar sin medborgerliga rätt idag och går och röstar till EUvalet. Jag var emot EU när det begav sig, men just därför är det ju skitviktigt att jag använder min, visserligen minimala, rätt att påverka.
Trots allt finns det länder i världen där man inte har den möjlighet som vi har. Det var inte så jäkla längesen det bara var vissa människor som fick rösta här i Sverige. Vi behöver inte ens gå 100 år tillbaka..
Så ta röstsedeln, knalla bort till vallokalen och PÅVERKA!

Så, det var mitt politiska inlägg för i år. :)

Pain...

Det här skulle bli min stora städdag, men jag kan inte röra mig och då är det svårt att städa...

Jag är faktiskt inte så bakis. Eller jo, lite bakis, men grejen är att jag har en grym träningsvärk. Jag kan inte lyfta benen! Seriöst, när jag ska ta på mig strumpor måste jag sätta mig, lyfta upp benet på knät och sen lirka på mig strumpan.
Att gå till affären var en pärs.

Festen igår var dock väldigt rolig. God mat, liveband... Och faktiskt roligt att få prata lite med de kollegor man inte ser så ofta. Jag håller på att lirka in mig i en av våra andra verksamheter, vi får se om det lyckas.
Och jag dansade! Som fan! Så mina fötter värker de med.
Inga skandaler och det var väl lika bra det...

Tokshopping!

När det var så där varmt för några dagar sen insåg jag att jag ser skitfet ut i alla mina linnen. Därför var jag idag tvungen att göra en shoppingraid på HM's hemsida. Linnen och kortärmade topar för 1800. Jag lär ju iofs inte behålla alla. Hoppas några passar i alla fall...

Affärsmöte

Jag kommer precis från ett möte med min blivande mentor i starta-egetbranschen.
Ett skitbra möte! Jag är jättepeppad nu. Det här som jag drömmer om, som jag älskar att göra, är det möjligt att jag faktiskt kommer att kunna leva på det?
Det verkar så.
Och när någon annan, som jobbat själv i 13 år, sitter och tycker att det här verkar ju jättebra, då vågar jag tro på det också.

Så jäkla kul!!!
Nu ska här planeras...

Alla dessa beslut...

Vill jag ha en tvåa i Aspudden/Kransen området med badkar och fungerande öppen spis för ca 400 kr mindre i månaden än jag har nu?

Jag vet inte!!!