Barndomsminnen

När jag växte upp hade vi svartvit tv och mamma återanvände plastpåsar. Jag kommer ihåg hur de låg på tork i diskstället, ut-och-invända.

Helgerna hos pappa var roliga, för då visste jag att jag skulle få se på färgtv. Det fanns väl andra orsaker att vilja åka dit, men färgtv:n hade en speciell lockelse.

Vi diskade ur creme fraicheburkar också och återanvände till förvaring.

Jag tror jag var tolv eller tretton år när vi hyrde moviebox och videofilm för första gången. Vid det laget hade mamma flyttat ihop med sin nya man och vi hade färgtv. Tur. Jag tror inte ens det hade gått att koppla movieboxen till den svartvita tv:n.

Det var glapp i ljudet på den svartvita. Jag minns när jag såg Hitchcocks "Fåglarna". Ljudet försvann plötsligt och för att få tillbaka det fick man peta till vridknappen som styrde volymen. Fast jag gjorde inte det. Det var alldeles perfekt att se filmen utan ljud, den blev inte lika läskig då, tyckte jag. Fortfarande, om jag tycker att filmer är läskiga, håller jag för öronen hellre än att blunda.

Vårstädning!

Jag kände plötsligt att jag ville förnya mig litegrann...

En sån där typisk familje/partydag - vad gör vi singlar?

Idag är det Valborg och alla familjer och kärlekspar går och tittar på brasor eller festar loss.
Mysigt. För dem, alltså.

Vad gör man då som singel?

Tja, man skulle ju ha kunnat dra ihop ett singelgäng och göra hela bras-och partygrejen, men eftersom planering inte är min starkaste sida efter depressionen så har i alla fall inte jag gjort det. Dessutom är jag för trött för att tokparta.
Man skulle ju kunna vara lite vuxen och sofistikerad och sätta sig på en uteservering och ta ett glas vin... Men min skramlande plånbok tillåter inte såna extravaganser.

Så ikväll blir det hemmamys med mig själv och "En geishas memoarer" på femman.

Hmm... Det låter rätt sorgligt..
Men jag är faktiskt nöjd med upplägget.

fattig som en kyrkråtta!

Ojojoj. Jag har betalat räkningar.

Det var inte kul nånstans.
Jag har inga pengar kvar. Fick sälja fonder för att kunna betala räkningarna. Och då hoppade jag ändå csn denna månad.

Mina räkningar var taskiga nog att inte anpassa sig till min 80%iga lön. Plus mina sjukdagar.

Jag har ca 1500 kr att leva för. Exklusive matpengar, men ändå. Har lite skulder jag hoppas kunna driva in, då har jag ca 1300 kr till.

Har pratat med min höginkomsttagare till far, som har lovat skjuta till om det behövs, men hur kul är det när man är 30+?

Blir inga uteserveringar för mig nu i maj... Ingen USAresa i juli heller.
Jaja...

Jag hävdar ändå att det är värt det.

Att släppa taget

Igår somnade jag innan 12. Jag hade ställt klockan på 9 för att komma upp i tid, trots min lediga dag, eftersom planen var att åka hem till en kompis och klippa håret (japp, har inte råd med frisör...).
När klockan ringde var jag död. Jag var tvungen att snooza i en timme, samtidigt som jag drömde konstiga drömmar om onda robotar som bara gick att stoppa om man drog ut en säkring i ryggen på dem.
Nu är jag uppe, men seg som bara den. Jag har ont i kroppen, men tror och hoppas att det är från yogan igår. Lite känningar i halsen har jag också, men det tror jag faktiskt är psykosomatiskt. Det brukar bli så veckorna innan tävling. Sen gjorde det väl inte sitt till att rösten inte ville vara med i måndags, men nu får det vara nog med förkylningar.

Ingen klippning blev det idag i alla fall, min kompis ska iväg i eftermiddag så det blir för stressigt. Vi tar det på fredag istället.

Just nu försöker jag komma till ro och acceptera processen. Med kvartetten alltså. Jag vill så förtvivlat gärna imponera och jag vet ju samtidigt att det är helt fel ingång. Jag vill släppa det nu och fokusera på hur roligt det är att sjunga. Och acceptera att det är här vi är just nu. Så här bra är vi nu. Inte bättre, inte sämre. Och vi kommer att bli bättre. Mycket bättre. Med tanke på hur långt vi kommit på 9 månader så bådar det gott.
Det är som det är. Och det är väl så det ska vara. Helt enkelt. Även om det är svårt för ett kontrollfreak as my self.
Men det får vara bra nu!

Nu släpper jag!

Jag ger upp

Jag är inte byggd för att bara äta Nutrilett.
Lika bra att ge sig. När jag var på väg hem ikväll blev jag sjukt illamående på tunnelbanan. Plötsligt krävde kroppen salt. Salt, fett och kolhydrater. Det var bara att lyssna och smita in på Ica och handla ost och bröd. Så nu sitter jag och svullar ostmackor.

Hellre fortfarande tjock om två veckor än att må så här... Tror det är därför jag inte känner mig frisk ännu heller.

Lovely day!

Med risk för att vara totalt ooriginell (fast vem bryr sig), vilken underbar dag!

Jag har suttit i solen och druckit latte med en god vän och jag har varit på ett yogapass.
Nu blir det tvätt, en solig promenad tänkte jag hinna med och sen iväg för att titta och lyssna på bra underhållning. Och så förmodligen lite party med trevliga mäniskor efteråt.

Kan det bli bättre en dag som denna? Fan, idag saknar jag inte ens hångel!

Okej, kanske lite...

spraydusch

Alldeles nyss sprayade jag ner hela köker med Nutrilett.
Jag stod vid diskbänken och skakade för fullt när plötsligt det hände som inte får hända när man skakar Nutrilett... Locket lossnar.

Där står jag, med köket fullkomligt spraymålat med Nutrilett. Inte bara köket, jag fick mig en rejäl dusch jag med.

Vad finns det då att göra annat än att börja gapskratta...?

Genrep

Jag är helt slut.
Glad, nöjd, men heeeelt slut.

Genrepet gick bra! Eller, sådär bra som genrep ska gå. Lite småmissar här och var, men i det stora hela bra.
Jga är jävligt nöjd och nu jävligt trött.

Dessutom har jag bokat in ett affärsmöte idag, angående min business på sidan av. Det gör mig ännu nöjdare.

Dock är jag hungrig. Jag äter Nutrilett nu och ska så göra i två veckor till. Jag vet, det är en quick fix. Men det skiter jag i. Jag vet bara att jag ska bli av med de här förkylningskilona tills jag står på scen i Västerås. Och då är det pulver som gäller. Dessutom är det ganska skönt att slippa tänka på att laga mat, nu när det är mycket på kvällarna. Om jag bara inte var så hungrig... Jag ska äta lite mer råkost så blir det bra.

Fan vad nöjd jag är. Bra dag.

Ångest är min arvedel

Tyvärr verkar det vara sant. Åtminstone om man frågar farmor.

Just nu har jag ångest igen. Jag har precis varit iväg och gjort något jag tycker är jätteroligt, men nu har jag ångest för att jag inte var bra nog, inte inspirerande nog, inte tydlig nog.
Jag har ångest över tävlingarna, att jag inte ska sjunga bra nog. Att folk ska skratta åt mig. Tycka synd om mig.

Ångest över att inte duga, inte räcka till.

Och ja, jag ska ha mens snart...

April april

April är nog den stressigaste månaden på året i min värld. Allt ska göras klart inför tävlingarna i maj, man ska repa, ha genrepskonsert, gå på andras genrepskonserter, extrarepa, giga... Fast roligt är det. Men det blir väldigt lite bloggtid.

En väldigt rolig sak är att jag fått en kontakt angående mitt lilla starta-egetprojekt! Kanske, kanske kan jag komma igång nu... Kanske kan mina tjänster vara av intresse... Ett möte ska i alla fall bokas (så viktigt det låter) så får vi se... :)

dubbelgångare

Jag såg just att det finns en blogg på AB som heter samma som min. Me, myself and I. Det är altså inte jag. Så ni vet.

Nu!

Nu börjar det nyttiga livet. Okej okej, jag vet att jag sagt det förut. Men nu jäklar! Jag hänger på Mathildas projekt "bli snygg" fast i mitt fall blir det "bli snygg till tävlingarna 8 maj".

Problemet är att jag är en känsloätare. Jag äter när jag är ledsen, när jag är glad, när jag känner mig ensam, när jag har tråkigt... Jag använder mat, eller ja, glass, som belöning. Eller tröst.

Jag måste hitta andra sätt att bearbeta mina känslor. Tips, någon?

Igång igen, äntligen

Halleluja!
Bloggen funkar igen och jag har varit och tränat.
Visserligen lågintensivt, yoga, men det räckte idag. Så fort jag skulle dra ett sånt där djupt yogaandetag höll jag på att börja hosta.
Det är nog tur att jag ställde in min PT-timme imorgon. Jag vill ju kunna få valuta för pengarna och det får jag inte om jag inte orkar. Dessutom vill jag inte riskera att bli sjuk igen.

Var det fler än jag som inte kunde logga in igår? Sidan tog hundra år på sig att ladda och sen kom inte ens inloggningsknappen fram. Mycket märkligt.

Beslutsångest

Jag har ett dilemma.
Den senaste tiden, när jag varit sjuk, har jag inte kunnat träna. Jag har dessutom tyckt synd om mig själv och ätit massa glass, vilket har fått som följd att det finns lite mer av mig att tycka om just nu.
Nu är frågan... Ska jag börja mitt nya liv redan idag och hålla mig till frukt och grönt, eller ska jag ta en sista påskdagsfrist och sno ihop en äppelpaj? Jag är grymt sugen på äppelpaj. Med vaniljkesella.
Fan, några kalorier mer eller mindre...
Hmmm.. Jag märker vartåt det lutar.

Imorrn börjar hälsolivet, jag lovar!

Nedläggning

Jag lade ner det där med internetdejting. Igen.

Bara att inse, jag orkar inte lägga energi på det just nu, med allt annat. Dessutom är det bara idioter som skriver. Och jag orkar inte leta. Därmed inte sagt att jag inte är öppen för vad som komma kan.

Fast jag skulle vilja bli uppvaktad. Av nån jag blir attraherad av. Så där som i min dröm jag hade härom natten. Jag vet, värsta kraven...

Väntans tider

Sitter och väntar på några vänner som ska plocka upp mig på väg till påskmiddagen. De är sena. Jag är inte ett dugg förvånad, för de är alltid sena.
Det är å andra sidan oftast jag också, så jag försöker att inte stressa upp mig så mycket över det faktum att jag för en gångs skull är ute i god tid.

I och för sig är jag oftast i tid när det gäller. Som anställningsintervjuer, flygplan och så. Det är inte mina vänner. Jag har rest med dem. Det var en pärs, för ett kontrollfreak som jag. Övning i att låta det som sker ske... Och det gick ju bra. Till slut.

Men nu får de komma, jag är hungrig!

In my dreams..

Jag drömde att jag blev uppvaktad inatt.

En snygg kille, min typ exactly (konstigt, i min dröm...!), blev jätteförtjust i mig. I drömmen kände vi inte varann, vi hade bara sett varann på avstånd. Typ jobbade på samma stora företag, eller gick på samma skola eller nåt. Han tog reda på vad jag hette, ställde en blomma på mitt skrivbord (okej, förmodligen jobb) med en fråga om jag ville gå ut nån gång. Jag minns känslan jag kände i drömmen. Bara glädje. Glädje och förväntan. Inte ett spår av alla dessa rädslor och tveksamheter som jag känner irl.

Kanske är det mitt undermedvetna som försöker tala om att jag är redo för en ny fas i livet?

Eller så är det bara vårkänslor...

Hon lämnade hemmet!

Det är sant.
Jag, eremiten, lämnade hemmet och begav mig norr om stan för att fira födelsedag.
Det var supertrevligt. Goda vänner, lite skvaller, god mat... Allt man kan begära. Ingen alkohol heller, vännerna dricker inte sånt, så jag kommer att vara pigg imorrn.
Om inte förkylningen återigen har satt sina klor i mig... Är rädd för det. Jag har känt mig rätt slut idag. Var till och med tvungen att sova en timme på eftermiddagen.
Fast nu har jag ju fyra hela dagar på mig att bara slappa och bli frisk!

Det enda jobbiga med att lämna hemmet och åka utanför city är när man ska åka hem igen. Det är så jäkla trist att sitta på tunnelbanan eller nattbussen. Särskilt när man är nykter och lägger märke till alla skrikande fjortisar och alla spyor som ligger överallt. Stötte på tre spyor på vägen hem. Jag gillar verkligen inte spyor, det är nästan så att det är en fobi.

Nåja, hem kom jag och snart är det läggdags... Imorrn är det tvätta-städa-diskadag. Wohoo...

våren, den våren...

Vår.
Den är inte bra för mig, våren. Det är som att ha konstant PMS. Mitt humör just nu är höga berg och djupa dalar. Vi snackar Himalaya här. Och nån jättedjup dal, eller typ djuphavsgravar, eller vad det heter. Detta trots mina lyckopiller, vad ger ni mig för det?
Idag har jag växlat mellan att må fantastiskt bra och känna mig värdelös. Flera gånger.
Det är... utmattande. Minst sagt.

Otroligt skönt att få vara ledig några dagar nu. Jag jobbar halvdag imorrn, men sen... Ska bara vara hemma och bli ordentligt frisk.

En rolig sak idag var i alla fall att jag träffade bästaste och några av hennes vänner för en fika. Jag har ju haft lite problem med sånt under och efter depressionen, inte orkat med nya människor. Blivit tyst, känt mig tråkig. Men inte idag. Idag kände jag mig sådär som jag brukade känna mig. Jag pratade, skrattade, hade roligt. Utan att bli alltför självcentrerad och medveten om mig själv. Det var så skönt. Jag finns kvar, nånstans därinne. Det funkar inte jämt, men sakta men säkert...

På väg tillbaka!

Massor av vin

En kompis kom över och drack massa vin. Det botade ganska bra min vårblues, i alla fall för ikväll.
Soft att kunna dricka vin på en tisdag. Känns lite semester...

Vårblues

Jag blev låg idag på jobbet. Vi hade p-möte och nån sa en sak som jag tog som kritik... Egentligen var det inte saken i sig, utan hur jag reagerade. Tror inte det syntes så mycket utåt, men jag kände mig defensiv och dålig. Och så blev jag ledsen på mig själv för att jag blev sån. Så jag gick på toa och grät en skvätt.
Sen var jag dum nog att gå och handla på vägen hem. Naturligtvis slank choklad ner i korgen. Så nu har jag ätit 150 gram choklad och känner mig inte bara dålig och värdelös utan tjock och ful också.

Jag måste sluta göra så här mot mig själv...

Life is good

Snart börjar favvoprogrammet. ;) Och jag hittade lite choklad i kylskåpet, just som jag satt och ojade mig över att jag var sugen. Dessutom har jag varit nyttig och powerwalkat.
En måndagkväll kan inte bli så mycket bättre...

Ännu ett ålderstecken...

För några dagar sen fick jag brev från Transportstyrelsen. Jag ska förnya mitt körkort. Jag har alltså haft körkort så länge så jag måste skaffa ett nytt.

Det är lite synd, för jag gillar bilden på mitt körkort. Nu måste jag genomgå besväret med att ta en ny bild, en som blir bra dessutom, och så skicka in det. Jag är inte bra på att skicka in saker. Det finns en anledning till att jag har slutat gå med i bokklubbar för gratispremier. Men det är väl bara att ta sig i kragen, jag har några månader på mig, tror jag.

Det stod också att om man inte ville ha kvar sitt körkort kan man begära ogiltighet av körkortet. Vem gör det? Hur dum får man bli? Har man väl fått den där lappen vill man väl ha kvar den...

dramaqueens - nej tack!

Jag är så glad att jag sjunger i en grupp som har ett friskt och skönt arbetsklimat.

En vän till mig sjunger i en annan grupp. Där blev det nyss värsta dramat för att min vän berättade att hon tänkte sjunga lite, typ en gång i månaden, med en annan person. Två av de andra blev fullkomligt livrädda för att hon skulle sluta och vräkte ur sig en massa dumma saker. Det är liksom inte okej att vräka ur sig vad som helst för att man är rädd.
Det är inte okej att spilla ut sin ångest på nån annan på det viset. Min vän kände sig kränkt. På riktigt, inte modeanvändning av ordet. Att de andra trodde att hon skulle gå bakom ryggen på dem på det sättet. Hon hade inte haft en tanke på att sluta innan, men nu funderar hon på om det är värt att stanna kvar.

Vi är gudskelov mer professionella än så. Vi freakar inte ut över såna saker. Visst har vi våra konflikter, men på ett helt annat sätt. Det är mer meningsskiljaktigheter och vi tar det för vad det är. Diskuterar saken, inte personer. Huvudsaken är att det blir en bra produkt. Visst är vi vänner och vi har jäkligt kul ihop, men sången är det viktiga.
Inga jävla dramaqueenutspel.

Livet är för kort för att omge sig med såna.

Uppdatering

Jag är så sjukt trött.
Det kan ha att göra med att jag drabbades av illamående igår igen, knappt sov inatt och sedan repade hela dagen.
Jag är så trött på den här magskiten. Magen har knäppat sig hela veckan och igår begick jag misstaget att dricka för lite och sedan äta naturgodis så jag sabbade aptiten och åt middag alldeles för sent. Och där kom illamåendet som ett brev på posten!

Jag mår bättre nu, men magen känns fortfarande tung på ett konstigt sätt.

I alla fall, rep hela dagen. Vi gör framsteg. Skönt att se och höra, även om det aldrig går tillräckligt fort för mig.
Rösten är fortfarande kass, förresten. Klarar ca 10 genomsjungningar, sen är det finito. Att hälsa på Ulrik inatt gjorde ju inte heller halsen gladare.

Oj, det här låter som en massa gnäll... Det är det väl också, men jag måste bara säga att jag ändå mår väldigt bra. Imorrn är det mera rep, nu med kvartett, och det ser jag fram emot jättemycket. Imorrn får jag ju dessutom sovmorgon...

Hur funkar er helg hittills då?

Mitt andra liv

Så roligt det är att få glida in i mitt andra liv ett tag.

Packa väskan med scenkläder. Sticka lite tidigare från jobbet. På med lösögonfransarna...

Jag var lite orolig för hur rösten skulle hålla och visst... Det var nog inte mitt bästa gig röstmässigt. Men det var bra ändå. Vi gjorde jäkligt bra ifrån oss.

Giget var på ett hotell i stan. Ett rum var bokat till oss, för att byta om i, och när vi kom dit fick vi välja vad vi ville att äta. Sen var det dags för soundcheck. Vi hade världens sötaste ljudtekniker. Tre av oss blev ögonblickligen förälskade (den fjärde är så nyförälskad, så hon är immun). Såna underarmar... Suck!
Eventuellt ville han anlita oss till en kompis födelsedag... Det gör ju inget!

Vi gjorde tre bejublade framträdanden och efteråt fick vi efterrätt och kaffe.
Det finns inte mycket som är roligare än att stå på scen och bjuda publiken på en jäkligt underhållande stund. Vi är fortfarande ganska nya, men vi börjar hitta en väldigt bra balans och vi är proffsiga. Dessutom har vi så jäkla kul ihop, så bara det är värt det.
Jag skulle inte backa för att ha det här som ett heltidsjobb...

Känns märkligt att man ska upp och jobba med det vanliga imorrn. Klockan slår snart tolv och askungen måste tvätta bort sitt smink... Men närsomhelst kan det vara dags igen!

Fast nu ska jag sova. Vila rösten.

Ledig dag!

Min första lediga dag. Så skönt!

Fast jag vaknade inatt och svettades. Jag gör det ibland, kallsvettas.
Inatt så mycket att det var blöta fläckar på lakanet. Fräscht.
Det sjuka är att mitt röda hår ännu inte slutat färga av sig, så när jag svettas blir det röda fläckar på det vita örngottet. Också fräscht.

Idag har jag i alla fall fixat massa saker som blivit liggande. Dessutom har jag försökt gå en promenad, fast det gick inte så bra. Har fortfarande kondis som en lungsjuk farbror.
Vi får se hur det går att sjunga ikväll..