Nöjd, just här, just nu

Jag njuter.
Att sitta här på terassen och äta en sen frukost, läsa. Njuta av solen som är nästan för varm, men som uppvägs av en svag bris. Kaffe på bordet bredvid mig. Stadsljud i bakgrunden.

Jag kan helhjärtat säga att jag älskar det här stället. Särskilt efter i höstas när jag var här själv och liksom erövrade det. Gjorde det till mitt. Jag njuter av att sitta här själv, med en bok och lite god mat. Inga måsten. Jag känner mig inte stressad över att jag "borde" göra nåt, som att gå till stranden, eller träffa folk. Jag är helt och fullt nöjd här och nu. Att jag skulle behöva bli över fyrtio för att sluta bry mig om alla "borden". Men, bättre sent än aldrigg, antar jag.
Jag lovar att jag ska fortsätta med det här. Göra det jag vill, inte det jag tror jag borde. Inte försöka vara rolig, intressant, aktiv. Bara vara jag. Jag kommer säkert att misslyckas emellanåt, men det får vara ok. Då skakar jag av mig och fortsätter.

Om en liten stund ska jag lämna min terass och gå för att handla lite mer vin tills T&P kommer. Sen ska jag träffa en bekant för en yoghurtglass och då slutligen möta upp T&P vid busstationen. Trots att jag trivs här själv, så ska det bli fantastiskt kul med sällskap. Att få visa lite, få uppleva ihop.

Och så måste jag försöka hitta nån liten handduk eller nåt jag kan ta med mig ut. Just nu rinner svetten, bokstavligen, bara av att sitta och läsa. Värre än en ångbastu, men ändå härligt på nåt sätt.