jag vill dricka vin

Igår; viljestyrka, träning trots trötthet, motivation.
Idag; pms, förlamande trötthet, oförmåga att stå emot, choklad...

Men okej, ett misstag får man göra. Fail och gå vidare. Helt ok. Jag ska ändå dricka vin imorrn, fy fan vad jag längtar. Gillar ju jobbet just nu, gillar att lägga ner tid och energi på det, men fortfarande finns ju yttre omständigheter. Som kollegor. Såna som bara ser sig själva, som definitivt tycker att det handlar mer om dem än om jobbet i sig och oss andra. Jag orkar inte, särskilt inte pmsdagar. Då vill jag dricka vin.

Min kompis lillebror skickar meddelanden på chatten varje dag. Det börjar bli lite märkligt, även om han är trevlig. Det är väl ingen fara så, det är inte direkt flirtiga mess, men ändå lite weird. Vi känner ju inte direkt varann och han är många, många år yngre. Alltså, på riktigt många år.

Jag lagade en skitgod gryta idag. Köttet blev lite segt, men såsen.. Hur gör man för att köttet ska bli så där tokmört? Är det hur länge man kokar det som gills? En timme räcker inte?

Funderar på att träna imorrn bitti, fast nä. Tar det i helgen istället.

egentligen skulle jag ligga i sängen nu

Borde sova, eftersom jag sovit dåligt två nätter i rad. Ändå sitter jag här. Läser bloggar, funderar över livet. Pratade just med M, som varit ute på dejt. Han var glad, det hade känts lite intressant. Vi är i ofas, som alltid. Jag har i princip gått i celibat, han multidejtar. Eller celibat. Jag skulle ju inte vara omöjlig att övertala om tillfälle gavs, men det ges inte så mycket tillfällen när man mest jobbar och tränar och sen dör i soffan.

Jag bokade städningen idag, förresten. Om ca två veckor, så jag har gott om tid att röja innan. Känns som en bra anledning det här, att få röja undan massa skit. Och nej, jag ska inte städa innan städningen. Eller ju kanske lite. Fast mest rensa ut, känns lite lättare att göra det när man vet att man slipper städa efteråt. Både rensa och städa, jag orkar inte! Och nu slipper jag, det känns syndigt bra.

Nehej. Träningsväskan är packad till morgondagen. Dags att krypa ner. Håll tummarna för att jag får sova ordentligt i natt.

planen

Jag jobbar. Jag tränar. Jag har en plan.
Jag kanske inte är jätterolig just nu, men jag vill att det ska ge resultat, det här.
Om inte annat känns det bättre, just för att jag kommer iväg till gymmet. Svettas. Flåsar. Tar ut mig. Spinning är inte världens roligaste träning, men foten håller och det är effektivt, om man ska gå på mängden svett som utsöndras.
Och på fredag ska jag i alla fall på AW.

Köpförbud

Det är dags nu.
Jag betalade alla räkningar och insåg att det inte blir mycket kvar denna månad heller. Det är ju så med pissig ekonomi, den har en tendens att hänga i ett tag. Eftersom jag råkade köpa tre par skor (som iofs inte betalas denna månad) och lite annat, nödvändigt, krafs (ansiktscreme, schampo, etc), så finns det inga marginaler längre. Jag vill ju ha råd att gå ut lite också. Tur är det att jag vill hålla hårt på viktminskningen, för då blir det inte lika dyrt med en utekväll.
Så nu är det köpstopp fram tills februarilönen kommer!
Jag får köpa mat, förstås. Fast även där ska jag tänka på vad jag köper. Inga extravaganser! Om något livsnödvändigt tar slut, fast jag kan inte komma på nåt nu, då får jag ta ställning till det. Annars är det stopp.

Grattis till mig!

Precis nu köpte jag första födelsedagspresenten till mig själv. Fyra timmars städning, att genomföras nån gång innan april. Jag tänker mig mitten av februari.
Det ska erkännas att det känns lite.. fel. Jag är uppfostrad att ta hand om min egen skit. Jag bor i en liten lägenhet, jag har ingen familj.. Men jag vill inte lägga tid på städning! Det är så sjukt tråkigt. Den tiden vill jag lägga på träning, kompisar, whatever. Annat.
Så nu bestämde jag mig. Dessutom hittade jag en deal, som var snorbillig. Detta hem behöver verkligen en rejäl genomkörare. Innan städningen måste jag röja och slänga en hel del grejer, så då kan jag få det gjort också. Sen får vi väl se, om jag tycker det är värt att fortsätta.

Så, grattis Antoinette, på 40-årsdagen i förskott!

news. eller egentligen inte.

Äntligen fredag.
Fast jag har inte jobbat hela veckan, inte på jobbet i alla fall.
Hux flux fick jag reda på att jag kommit in på kursen jag sökt, så det var bara att leta sig dit på torsdagmorgonen. Det var inte helt lätt. Universitetsområdet är skitstort, om ni inte visste det.
Det var galet roligt att vara tillbaka i skolbänken igen. Om jag hade råd, skulle jag plugga jämt. Den här kursen är dessutom subventionerad, så kurslitteraturen ingår.

Annars jobbar jag mest. Mycket kvällsmöten den här veckan. Jobbar, tränar, sover. Har lite allmän ångest, det är väldigt upp och ner, men lyckas hålla det hyfsat i schack.
Jag skulle vilja gå ut. Dricka vin, vara social, bli lite full, men jag vill gå ner i vikt också. Behöver kicka igång viktminskningen ordentligt innan jag kan kosta på mig tomma kalorier i form av alkohol.
Det är en balansgång, det där.

bättre

Torsdag. Träning. Matlagning och film hos M. Fast inte humrarna. Genast känns livet lite lättare att leva. vad enkelt det är egentligen.
Det spiller över på fredagen, jag är hemma, ensam, men nöjd. Kanske för att jag är så trött. Fick sms efter sms imorse, där kollegorna sjukskrev sig eller vabbade. Det blev en bra dag ändå, men det är tungt att vara enda ordinarie i mitt jobb. Tur att jag har bra kollegor, förutom de som sjukskrev sig. Fast de är också bra, när de är där. Jag ska nog baka en kaka till måndag.
Ikväll sitter jag hemma, äter nyttig mat och värmer mig på en kopp te och chattar med en kompis lillebror.

vem försöker jag lura?

Nej jag ångrar mig!
Det är inte bra att ha tråkigt.
Jag tycker det är skittrist att ha tråkigt.
Jag känner mig urtråkig, meningslös, ful och bitter och nu går jag och lägger mig.

hur känns det att ha tråkigt?

Såhär.
Vaknade med ont i halsen i måndags morse och givetvis har veckan varit nästan lika jobbig som förra med folk borta.. Så jag har helt enkelt fått dra hem direkt efter jobbet, ta det lugnt och lägga mig tidigt för att orka. Jag vill inte bli sjuk, men det är surt, för jag vill träna. I övrigt passar det rätt bra, eftersom jag inte har pengar och dessutom gått upp 2 hg i måndags efter helgens uteätande.

Fast nu är jag låg. Kan bli det om det blir för mycket hemmasittande. Känner mig bortglömd och ensam. Just nu, men det går över. Jag skulle vilja gå ut och dansa, men foten värker efter pulkaåknng på jobbet. Jag skulle vilja dejta, men ändå inte när jag inte är nöjd med mig själv. Jag dör inte av att vänta nån månad. Jag vill bli lite halvpackad på en bar med kompisar, men har varken råd eller marginal.
Jag vill massor, men kroppen säger ifrån just precis nu.
Men det kanske är bra. Hade ju nästan glömt bort hur det känns att ha tråkigt.

att ha det bra

Den där känslan när man tvättar bort sminket och ansiktet är liksom alldeles rent och fräscht. När man lyckas göra det lite tidigare än precis innan man ska lägga sig på kvällen. Älskar den känslan.

En bra helg, denna. Började ju med lite allmän ångest efter jobbet i fredags, men fortsatte snabbt med sen aw med M. I lördags hade jag en härligt slapp dag, som avslutades med kvartetten, koreansk mat, bubbel och diskussioner i utomhusbubbelpoolen, medan snöflingorna dalade ner runt oss. Halvtvå var klockan när vi till sist masade oss ur badet, skrynkliga och gråvita. Inte för att vi direkt bestämt nåt, men pratat har vi gjort.

Idag; gemensam frukost, promenad med L för att titta på ny butik, fika. Ett varmt bad för att tina upp och sen ut på restaurang med familjen och M. De gillar verkligen varann, M och min familj och jag inser att det kan bli ett problem. De lär ju jämföra vilken kille jag än träffar med honom. Helst skulle de vilja att han och jag blev ihop, men det kommer aldrig att hända, jag är 99% säker på det. Så det blir tufft för min tillkommande.
Gott var det, och kanske inte så VV-vänligt, men det borde hålla sig någorlunda inom ramen i alla fall. Det får vi se imorrn. Vägning. Och sen träning direkt efter.
Och sen möte på tisdag kväll och så är veckan igång. Men jag ska få äta hummer i veckan, har M lovat. Han har två i frysen och vi ska gratinera dem, fota dem och lägga ute dem som "en helt vanlig vardagsmiddag". Jo, det är larvigt. Men just därför lite kul också.

hej fredag!

Det blev en aw idag.
Jag råkade messa M, som var ute med en kollega och ville att jag skulle komma in till stan. Var osugen först, hade redan bytt om till myskläder, men sen kände jag att: vafan! Så jag bytte om och drog. Väl framme går jag till baren och beställer vin, varpå bartendern tittar på mig och säger: "Du är jättefin". Nu var han alls inte min typ, men en komplimang är en komplimang är en komplimang. Sen tittade han och log hela kvällen, så jag blev nästan generad.
Kvällen avslutades med nattamat och ett erbjudande om att följa med hem och skeda. Jag tackade nej. Jag vill inte skeda med nån som egentligen vill skeda med nån annan, hur mycket jag än gillar honom (och vet att vi skedar jäkligt bra).
Nu är jag väldigt trött. Har bokat tvättstuga kl 7, men jag tror inte att det blir av. Värderar sovmorgon högre, så ont om kläder har jag inte än..

Jag vet att jag gör rätt

Usch, nu mailade jag precis till körens medlemsansvariga att jag måste pausa ett tag till. Det känns skittrist och jag undrar hela tiden om jag gör rätt, fast jag vet ju att jag gör det.
Jag måste jobba, och göra ett bra jobb, för att uppnå mina mål vad gäller arbete framöver. Jag måste (och vill) ha ett rikt socialt liv med träning, viktminskning, film, häng med vänner och så småningom dejting. Jag vill sjunga med kvartetten, plus att det är lite mer märkbart om jag försvinner där. Då finns bara kören kvar att ta bort. För ett tag i alla fall, tills jag är starkare.
Jaja.
Idag var jag och tränade i alla fall, trots att jag var helt slut efter att ha hållit i planeringsdagen på jobbet. Det gick bra, by the way. Jag hade ett cykling puls-pass inbokat, trodde jag. Nähädå! Det var imorgon, samma tid! Andra gången på kort tid, som jag blandar ihop träningspass, trots att jag kollar och kollar. Gick på ett annat pass istället, FLX, ett stretchpass. Det var behövligt, efter flera veckor som soffpotatis med en vrickad fot. Foten värker för övrigt lite fortfarande i vissa lägen, men jag tror det är stelhet.
Jag invigde min nya träningsväska också, ni vet den leopardmönstrade. Den funkade skitbra! Allt ryms, jag blir glad av den.
Helt klart värd 150 spänn.
Jo, så var jag duktig och tog ris istället för potatismos till lunch. Jag älskar potatismos. Men ska man gå ner ett kilo i veckan (jo helst!) så får man tänka till..

Hångellängtan

Jag fick en plötslig hångellängtan.
Det var längesen. Och det är positivt.

Skönt att känna att det funkar, för det har varit off större delen av hösten. Det är ett av varningstecknen, när det blir för mycket runt omkring.
Men nu längtar jag alltså.

Jag ska ändå inte direkt göra nåt åt det nu. Ska längta lite mer, det är bara bra, och så fokusera på att komma i form. I alla fall en bit på väg. Jag tycker inte om mig själv just nu och då blir det ändå inte kul. M tjatar på mig att aktivera dejtingsidan igen. Han vill att jag ska dejta lika mycket som han, så vi kan prata och jämföra mer eller mindre lyckade resultat. Det är vad jag tror, i alla fall. Men det är ganska skönt att ha en "vit månad" vad gäller det där. Jag säger det till honom och avslutar med "dessutom är jag för tjock för att dejta". Som den gode killkompis han är, säger han då att det inte alls är så, jag är jättefin och dessutom är det en missuppfattning att alla killar gillar smala tjejer, de flesta killar gillar kurvor. Obs, hans ord. Finns säkert killar som gillar smala tjejer. Så, nu har jag varit pk.

Kommit igång med maten ganska bra idag och det känns mycket bra, även om mensmagen gör att jag ser gravid ut. Förresten ännu en rimlig förklaring till måendet senaste veckan. Jag måste ha slarvat med jättenattljusoljan.

Imorgon är jag ansvarig för vår planeringsdag.. Håll tummarna!

leopard

Livet är ju roligt också. Inte bara grå filt och orkeslöshet.
Fredag, till exempel. Middag med fina bloggvänner, massor av skratt och intressant prat. Och god mat.
Senare, på väg därifrån, messar M. Han är i närheten, så vi möts upp. Hänger, pratar skit.
Innan fredagsmiddagen, inköp av ny träningsväska. Leopardmönstrad.
Jag inser att detta är den andra leopardmönstrade saken jag köper på en vecka.
Vad är det som händer med mig?

På svaj

2014 har börjat svajigt.
På nåt sätt har vissa tankar och insikter börjat formas i mitt huvud de senaste dagarna. Efter en hemmadag igår, med regnet smattrande på rutorna och mycket tänkande och gråtande, började väl lite klarna. Ganska mycket, kanske. Jag tror jag är ute på hal is. Den här tröttheten jag är i just nu, den är inte normal. Den påminner alldeles för mycket om en annan slags trötthet, den där som jag hade bestämt att jag var färdig med. Den där gråa filten, som ligger över allt och som jag redan har slängt bort.
Jag tror inte det gått så långt. Jag tror det går att mota redan innan det är på riktigt, men jag måste se över mitt liv och prioritera. Hurra. Alltså, ni snackar med tjejen som vill göra allt! För allt är ju roligt, eller hur? Och det som är roligt orkar man väl..? Eller, hur var det nu. Hade vi lärt oss läxan den hårda vägen eller inte?

Det som känns så otroligt trist är att det inte är de tråkigaste grejerna jag kan prioritera bort. Det blir något av det roliga och det känns ju fel. För det är väl det roliga man mår bra av?
Fast det är bara trams, för jag vet ju att det inte är så det funkar. Jag kan inte fylla mitt liv till 150% när gränsen går vid hundra. Eller, i mitt fall, förmodligen nånstans runt 95. Det allra jobbigaste är väl att det känns som att jag sviker folk, att människor jag bryr mig om blir besvikna på mig. Å andra sidan.. Om jag försöker fixa det och sen måste lägga av mitt i för att jag breakar, är det bättre? Nej. Och jag ser tecknen, känner dem. Går runt med tårarna bakom ögonen hela tiden, ungefär som en pms upphöjd till 100.

Så det svajar, början av 2014. Det svajar, men jag vet vad jag måste göra och jag kommer att göra det.
Mina 30-something år tappades bort i depressionsdimman och jag tänker inte låta detsamma hända med 40-something. Det är faktiskt jag som bestämmer.

Första inlägget 2014

Det var ett jättetrevligt nyår. God mat, trevliga människor. Att sammanföra två bekantskapskretsar gick bra. Sen blev det jättesent och jag satt och småpimplade vin hela tiden och blev alldeles för lummig och vaknade tokbakis igår med spritångest deluxe. Så där så jag var tvungen att ringa M och fråga hur full jag egentligen var (rätt rejält, men inte så farligt, sa han) och skicka "sorry att jag blev så dragen"-sms till värdinnan (som svarade att det inte alls var nåt att be om ursäkt för).
Idag har jag jobbat, lite sådär mer normalbakis. Så där så att man blir illamående så snart magen blir tom. Jag var inte ensam, i och för sig. Känns skönt. Dela eländet.

Sen gick jag och åt indiskt med Bästaste. Hon jag träffar ca 2 gånger om året, men som jag vet skulle komma på en minut om jag ringde. Hon ska ut och göra asien, så nu kan vi rent fysiskt inte ses på två månader. Jag blir inspirerad av henne. Hon är en sån där som tycker, men som gör nåt också. Jag blir stolt, stolt över att känna henne. Att hon är min vän, fast jag är lat och feg.

Nu ska jag bara bada, äta choklad (fortfarande undantagstillstånd pga baksmälla!) och sova. Och njuta av att jag lyckats förhandla mig till en rejäl sovmorgon imorgon.