Att dumpa

Nu dumpade jag snälla killen, aka granne nr2.
Det klickade bara inte, hur bra det än var på pappret. Så jäkla synd. Men jag vill inte heller "ha kvar" honom, det skulle bara vara som egotripp och det är inte ok. Han är värd bättre och det är jag med.

Ändå känner jag mig lite som en skurk nu. Fast det går över, jag är ingen skurk. Faktiskt.

Jag har inte bara dumpat snälla killar idag, jag har varit på spinning också. Det var svettigt, förstås. Jag blev som vanligt tomatröd i ansiktet och jag troooor, (eller nä, jag är ganska säker på det) att en gammal dejt till mig var på samma pass. Jag vågade inte hälsa, dels för att jag inte var helt säker, dels för att han var skitsnygg och jag var en svettig tomat. Att jag lät det där rinna ut i sanden? För det var det det gjorde, vi skulle ses och kolla livemusik på ett lokalt hak, men så fick vi aldrig ihop det när det var nåt bra, så.. Sen hördes vi nån gång igen, ett bra tag senare, men det blev aldrig av då heller och då tänkte jag nog att det inte var meningen. Och det var det väl inte.
Men snygg var han.