Måndagsmiddag med snälla killen. Även kallad granne nr 2.
Nej, vet ni. Det funkar inte.
Jag var hyfsat osugen på att gå dit, men delvis på grund av det här med M så kände jag att jag behövde skingra tankarna och framförallt ge honom en chans. Han är ju en bra kille på så många sätt.
Men jag tänder inte på honom. Jag är faktiskt inte det minsta sugen på att hångla med honom.
Så vi åt, han lagade mat, vilket han enligt utsago aldrig gör. Det stämmer nog, för han var ganska tafatt i köket, men maten blev faktiskt god. Och så pratade vi lite och lyssnade på musik och sen gick jag hem. Han ville bestämma att vi skulle se på film och jag fegade ur och sa att "vi får se när jag kan, det är mycket nu..."
Grejen är att jag egentligen absolut skulle kunna kolla film och så med honom, men bara som kompis. Nån gång ibland. Så det är det jag måste säga. Ärlighet, och så vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar