Och det blev rep, som kändes nästan otäckt bra. Jag lyssnade första halvan och det var bra. För satan i gatan vad bra de är, de jag sjunger med. På riktigt, jag fick tårar i ögonen. Att jag sjunger med dem, liksom. Nu är jag trygg.
Sen hängde jag på, så småningom, när coachen kom. Vi lade på full energi och alltså, om vi har får till det på fredag, då kan det gå ända in i kaklet. Så häftigt.
Sen kom jag hem, fick mess av M om att gå ut och gå, vilket vi gjorde. Till en tapasrestaurang, där det blev tapas och öl och sen blev vi alldeles trötta. Nån slags idé fanns om att åka hem till mig och dricka vin, men tröttheten tog överhand och det var nog lika bra. Här ser nämligen ut som fan, jag skrattade för mig själv idag. "Fan vilken unkis jag är", tänkte jag och skrattade. Okej, han känner mig och jag behöver inte låtsas, men nån måtta får det ju vara.
Så nu dricker jag ett glas vin, själv, och ser fram emot morgondagen.
1 kommentar:
Härligt, då fick du ju en träff med honom på hans initiativ!
Skicka en kommentar