söndag 8 april 2012

Mindfucked

Jag känner mig lite störd.
Mina cirklar har rubbats lite och det får mig ur balans.
Jag tror att det egentligen bara är i mitt huvud. Jag tror att det är mina hjärnspöken som har party och att det inte är något nån annan rår för eller funderar över.
Men det är ändå störande.
När man tar med sin bästa killkompis till sin familj på påskmiddag. Och han säger att det känns som att åka hem till svärföräldrarna. Och han funkar med min knäppa familj och tycker till och med om dem. Jag ser att han skulle kunna passa in. Och han säger massa "vi ska, vi borde, vi kan väl" om saker. Och vi åker hem tillsammans och sover, för första gången sen han flyttade. Inget annat, inget hångel. Bara som förut, ligga nära. Och jag vaknar i en annan säng än min egen och känner mig så trygg och lugn. För att jag känner honom och tycker om honom. Som fan.
Då stör det mig att jag vet att han och jag inte är meant to be. Att jag vet att jag hellre har honom som vän än som pojkvän, eftersom jag vill ha honom kvar.
För samtidigt går vi på dejter var och en för sig, mest han. Ligger lite här, hånglar lite där och pratar öppet om det med varandra. Kompisar. Och det är också okej, på nåt konstigt sätt.

Så det stör mig att det stör mig.
Så jag skriver om det idag, jag tänker på det idag. Bara idag.
Imorrn är allt som vanligt igen.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vad underbart att ha sådan vän. Men kan förstå dina tankar. Du vill ju ha allt detta med en pojkvän.. Det kommer. Vi får inte sluta hoppas... Kram

Maria sa...

Jamen det är ju hur knasigt som helst ju! Vem som helst skulle mindfuckas av det, jag vet inte hur du klarar av det. Jag ska försöka fixa till det så att vi kan ses snart o prata lite! (Inte för att jag är den med alla svaren, men du vet ju hur vi inte fått ihop det, så bara det)

Anonym sa...

Det skulle inte jag klara av, klart det känns så. Det är ju så nära ett förhållande man kan komma...fast inte exklusivt. Min hjärna skulle gå på koken kan jag lova!

Kram

Saga sa...

Jag tänker såhär: Speciellt han, måste landa lite i sig själv, bli hel - sen tror jag ni visst kan vara menade för varandra. Men tills dess måste du se på honom precis som nu, som en kompis som det går att vara nära.

Och fortsätta dejta andra.

Eller också har jag sett för många romantiska filmer där de får varandra på slutet.

Kram!

Antoinette sa...

De där jäkla romantiska filmerna, det är de som fuckar upp oss!!! :)

I vilket fall.. Det löser sig.
Kramar!