tisdag 6 september 2011

vill inte

Jag städar min lägenhet, för att släkt ska kunna bo här i helgen. Under minneshögtiden.

Jag vill inte ha nån jävla minneshögtid! Jag vill inte städa av den här anledningen!
Jag vill att allt ska vara normalt igen. Det känns som om jag klivit in bakom spegeln till nåt twistat bakoframland där allt är fel. Jag vill inte vara här, men det finns ingen väg tillbaka.

Idag är en jävligt jobbig dag.

6 kommentarer:

Åsa sa...

Förstår dig, du känner krav på dig och det funkar dåligt när du är på botten, krav att städa o ha det fint för att det skall komma folk. Det är en påfrestning att ha gäster i sitt hem även om det bara är för en kort tid. Det räcker att ha dammsugit och torkat av handfat & toalett tycker jag, jag tror inte de förväntar sig Hilton. Det vore orimligt i det här läget! Klart de förstår att du inte orkar ha det tipptopp nu.

Kram på dig

Kattis sa...

Förstår dig också, kände lite så när mamma gick bort. Det var så mycket som skulle göras och det fanns så lite energi. Orkade inte. VILLE inte. Ville bara att hon skulle komma tillbaks. Vara frisk och må bra. Vara här. Att allt skulle vara som vanligt.. Inte samma, men ändå lite.

Stor kram

Anonym sa...

Vad säger man? Finner inga ord men mina tankar går till dig.

Kram

Saga sa...

Hoppas dagen har ordnat upp sig lite. Förstår att det är jobbigt.

kram!

Maria sa...

Det måste vara sjukt jobbigt. När kommer de? Om det räcker med att städa på fredag så kan jag hjälpa dig. kram.

Antoinette sa...

Tack alla.
Städningen gick faktiskt rätt bra. Det var mer när jag vilade mellan de olika städmomenten som det kom över mig. Och när jag hittade grejer jag fått av brorsan.
Det är så sjukt, det är fortfarande som om det är en otäck dröm, som jag bara vill vakna från och när jag snuddar vid tanken på att det är verklighet så känns det bara.. för mycket.
Åkte och tog studiofoton med kvartetten sen, så jag fick tänka på lite annat.
kramar