Bra. Just här och just nu är det bra.

Jag var trött igår. När jag är trött äter jag dåligt. När jag är trött och äter dåligt blir jag speedad och får tendenser till ångest.
Efter en timmes joggning och ett yogapass på 1,5 timme lugnade jag ner mig lite.
Och det gick mycket bättre att sova inatt. Dels var vi så trötta så vi verkligen bara orkade sova, dels blir det ju lättare ju längre man sover ihop. Lär sig hur den andre ligger och så. Och så tog jag en hel lugnande, det kan ju ha hjälpt också...
Idag har jag varit ute i solen med en av mina äldsta, bästa vänner. Min "storebror", han som finns där no matter what. Detta trots att vi typ ses en gång i halvåret. Vi promenerade, åt lyxig lunch och pratade, pratade, pratade.
Jag trodde nog han skulle bli lite fundersam över min inneboende, men han är rolig på det sättet, för han reagerar inte alltid som man tror. Han tyckte bara det var bra. "Så länge det är okej för dig" säger han bara.

Och det är det ju.

Grejen är så här. Mycket av min tidigare problematik har ju kommit sig av att jag funderar för mycket. Jag funderar på det som har hänt, på det som kanske kommer att hända. Det gör jag istället för att vara i nuet.
I och med min brors död och det sorgearbete jag just nu går igenom, så står det ännu klarare att det enda rätta är att vara i nuet. Inte så att man inte ska planera saker, men i det stora hela. Det som har hänt har hänt. Vad som kommer att hända har jag ingen aning om. Uppenbarligen kan jag gå över en gata och bli överkörd, det är ju nu en smärtsam sanning.
Jag är väldigt glad att jag har möjlighet att hjälpa någon annan just nu. Att det innebär att jag även får nån att fika med på kvällarna, nån att skeda med, lite värme och närhet, det är en bonus. Visst vet jag att det finns risker i det här, att nån av oss blir mer känslomässigt engagerad än den andre, men jag är en stor flicka. Om det händer får vi väl ta det då.

Just nu, just idag, mår jag bra och allt känns bra.

Bra så.