tisdag 20 september 2011

vad man vill och vad man ska.. Eller inte.

Just nu vill jag så himla gärna ha närhet. Jag skulle vilja ringa msn-killen och be honom komma hit och hålla om mig och just därför ska jag inte göra det. Han ska inte vara den personen för mig, för han är inte det. Ska inte vara. Vi känner inte varann så väl och kanske är det just därför det är honom jag tänker på. Nån som inte känner mig innan. Inte svårare än så. Men som det är nu skulle jag bara blanda ihop känslorna. Jag vet det och därför hör jag inte av mig till honom.
Så inser jag att jag fortfarande är arg. Jag är arg på mamma. Eller på situationen och idag när det blev som det blev så blir det dit ilskan riktas. Jag tror att det är för att jag känner mig sviken. Jag vill vara liten, få luta mig mot. Inte bli lutad mot. Och jag vet att jag inte kan vara liten nu. Det går inte längre. Rollerna har kastats om, vi är jämlika i sorgen. Men det är svårt och jobbigt att det är så och det blev så tydligt idag. Jag vill inte vara stark. Jag vill vara liten och svag. Det är bara det att vi alla är små och svaga i det här.

När jag träffar såna som inte känner mig så väl är det lite lättare att hålla masken. Att pausa. Så det är därför jag tänker på msn-killen, tror jag. Förutom att han är den senaste jag var nära rent fysiskt. Men det var just det. Det var fysiskt. Inget annat, egentligen. Jo, vänner, men inget mer. Och börjar jag dra in honom i min sorg så blir det fel.

Edit: Men skulle han ringa och vilja komma hit så skulle jag inte kunna säga nej. Så jag är glad att telefonen är tyst just nu. Trots allt.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår det där med att vilja vara liten, slippa vara stark. Det suger musten ur en ibland. En varm kropp att skeda med skulle inte sitta helt fel. Förstår verkligen att du vill ha det...Sen ska föräldrarna vara starkare tycker jag...kanske egoistiskt men jag är trött på att dom är svagare än mig.

Kram i massor.

Antoinette sa...

Jo. Samtidigt som det bara skulle krångla till det att skeda just nu.
Och det är väl egentligen helt naturligt att vilja att föräldrarna ska vara starkare. man är ju alltid barnet, även om man är typ medelålders.. (brr)
Kram tillbaka

Truth sa...

Vill bara säga att jag är så glad att du ringde igår, trots att jag var trött. Vi får prata mer en annan dag! Puss

Janet sa...

Du är så fin,klok,stark och modig.
Även om det inte alls känns så eller om du inte vill vara det så är du faktiskt det. Även i vilja vara liten,ha närhet eller när det inte känns okej stunderna.

Värme och kramar till dig!

Antoinette sa...

Truth: absolut! Puss!
Janet: Tack. Det känns verkligen oftast inte så, men det är skönt att få höra det. Kramar till dig med.