Spöken

Idag är lite av en ångestdag. En dag med spöken i mitt huvud. En sån där dag då jag känner mig fast i ekorrhjulet. Jag känner mig lågpresterande och allmänt dålig.

Lite har det att göra med att jag varit sjuk igen. Det känns som om folk inte tror mig. Som om de tänker: jaja. Hon ids väl inte. Hon går inte att lita på, den där.

Så börjar jag tvivla på mig själv. Var jag verkligen sjuk? Kanske kände jag efter för mycket?

Jag har så lätt att se allt jag gör som inte är bra. Det som jag gjort bra, det räknas liksom inte. Att jag släpper ifrån mig ansvar, det blir ett misslyckande. Ett misslyckande för att jag just nu känner mig oinspirerad och dränerad. Att jag under tiden jag hade ansvaret (ca 5 år) har påverkat massor och fått fantastiska resultat, det räknas liksom inte.

Det river i förändringstarmen. Jag vill något nytt, något annat. Börja om.

Fast jag vet ju. Att fly förändrar inget. Jag måste gräva där jag står, så att säga. Mota bort spökena i huvudet.

Jag får säga som Alfons Åberg.

"Stick du stygga spöke. För du finns ju inte"