Det var så längesen jag pausade.
För så här är det. Jag är en slags typ A-person. Inte fullt ut, A-, kanske? För jag har höga krav på mig själv, jag engegerar mig, jobbar hårt... Men sen är det som om jag tröttnar. Eller plötsligt inser hur mycket det är. Eller märker att det inte blir så bra som jag tänkt mig. Och då orkar jag inte riktigt fullfölja. Vilket såklart får mig att må dåligt, för vem mår bra av att ge upp? Samtidigt som det jobb jag redan gjort förmodligen betyder massor, men det ser inte jag. Jag ser misslyckandet. Som nu. Ansvarsposten jag lämnat ifrån mig i kören. Jag har haft den i stort sett sen jag började. Jag har byggt upp så mycket, skapat fantastiska saker... Och det enda jag ser är att jag inte orkar fortsätta. Att idéerna är slut.
Så mycket av min bild av mig bygger på vad jag gör. En person i kören sa till mig i onsdags att "du är bra för den du är, bara så du vet. Inte för det du gör eller har gjort. DU är bra."
Att det ska vara så svårt att ta till sig?
Så jag tror att jag behöver träna på att inte prestera. Jag behöver pausa. Hitta andra rutiner. Komma igång med träningen ordentligt. Upptäcka nya sidor av mig själv.
Men det är så svårt. Dels att inte prestera, vem är jag om jag inte är den som..? Men också för att det känns som om jag sviker. Jag är lojal, väldigt lojal.
Men jag kanske skulle vara lite lojal mot mig själv också?
4 kommentarer:
Tror nog du tänker rätt där. Lojal mot sig själv är bra. Det är jobbigt om man alltid vill prestera bra och inte kunna nöja sig med good enough
Verkligen, jag tycker ju om dig för den person du är, inte för att du kan arrangera stämmer i världsklass! :)
Håller med. lojal mot dig själv fört, annars sinar resurserna för att vara lojal mot alla andra och framförallt kören. Det finns många eldsjälar i kören, låt de andra jobba lite ett tag och kom igen sen när du har ork och lust igen och glöm ALDRIG dig själv!
Jag tror jag måste. Men det är skitsvårt.
Skicka en kommentar