Tredje dagen efter op och idag kommer illamåendet. Helt normalt, min mage fixar inte starka värktabletter nån längre tid. Det var precis likadant när jag opererat handen.
Nu har jag lagt av med de allra starkaste, håller mig till alvedon, så hoppas vi att magen återhämtar sig snabbt. Fördelen är ju i alla fall att jag inte tröstäter. Kanske kan gå ner nåt kilo på kuppen!
Igår var jag på toa och gjorde "det stora" för första gången sen operationen. Blev lite chockad när jag såg att det var massor av rött blod i det. Frågade pappa doktorn, som sa att det var normalt. Hade jag ju i och för sig kunnat räkna ut, då de varit och skurit i tarmarna. Me ändå. Det kunde de väl ha talat om innan jag åkte hem, att det kan bli så.
Fan vad glad jag är ändå, att detta blev gjort. Nya friska årtionde, here I come!!!
3 kommentarer:
Vilken historia alltså!
Vad otroligt skönt det måste vara att få veta vad det är, och att det verkligen är något, som du skrev.
Och vilket ärr! På (inte tjocka) magen! Jag trodde de gick in med titthålsoperation för blindtarmen, men det är väl i "normala" fall.
Nu kan det bara bli bättre! Kram!
Gud vad skönt att få börja nytt år utan störig blindtarm! Krya på dig, hoppas värken släpper snart!
M:De gör det ibland, men eftersom inget var alldeles självklart så valde de en öppen. visst blir det tjusigt! Jäklars vilka historier jag kan dra... :D
K:Ja, så himla skönt! Att bli av med roten till det onda!
Kramar till er bägge!
Skicka en kommentar