Jag har aldrig varit riktigt nöjd.
Jag inser att jag sökt status i hela mitt liv. Inte pengar, oh nej. Men jag har inte varit nöjd. Inte velat jobba med det jag jobbat med. Jag har velat haft ett finare jobb, något med kredd, nåt i kultursvängen. Let's face it; jag har velat bli något.
Men det kanske är dags att inse nu, att jag är något. Jag är den jag är. Jag har ett jobb i en kvinnodominerad bransch. Ett jobb som jag är bra på och som jag kan bli ännu bättre på.
Jag har ett enormt rikt musikliv utanför jobbet, där jag skördar stora framgångar, både jag personligen och hela vår grupp.
Det är bra. Det är mer än vad många får uppleva.
Jag måste inte bli något annat. Det räcker så bra med den jag är.
Jag kan vara nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar