De säger ju att det man glömt (läs förträngt) inte har hänt, eller hur? Bra. Då pratar vi inte mer om lördagskvällen.
Kan bara säga att det där med att hänga på saker som "bara händer" och vara mer spontan, funkar bättre om en ätit mer än en tallrik fil samma dag, i alla fall om det är vin inblandat.
Vet inte om det är en rest av det, men just nu är det mycket synd om mig, då jag mår illa i princip hela tiden. Magkatarr är min gissning. Hemskt är det och jag stannade faktiskt hemma idag och imorgon, eftersom jag både är yr och svag, samt irriterad för att jag inte får i mig mat. Det enda som går ner är rostat bröd med smör och kaviar, samt blåbärssoppa. Jag ska försöka vara lite wild'n crazy och äta lite sparrissoppa ikväll.
På dejtfronten inget nytt heller. Skulle ju träffat han från appen imorgon, men han bokade om det till efter midsommar. Det var nåt med nåt knä. Så är det alltså när man kommer upp i den här åldern. Dejter avbokas pga knäont. Apropå wild'n crazy, alltså... Nu passade det ju bra. Nån ny middagsdejt har ännu inte bokats, inte heller nåt nytt med han den-snälle-men-inget-mer.
M ringde igår, för en gångs skull. Vi hörs ju inte lika ofta och det är väl så det ska vara, men han fångade mig i en dålig stund och jag blev nästan mer låg av att prata med honom och höra happy storys om att resa utomlands över midsommar och planer på att flytta ihop. Lyckades undvika att sucka över just det, men lite bitter lät jag nog och det stör mig det med. Vill inte vara bitter. Vill ha kvar förhoppningarna och tron på att det kan hända mig med.
Kan hända att det känns bättre om nån dag, dock (HEJ PMS!!!).
2 kommentarer:
Haha, fy attan, han borde ha hittat på en ursäkt så att man i alla fall kan inbilla sig att vi alla är purunga fortfarande. :) Usch ja, jag känner igen det där med att man nästan inte ens vill höras av när man bara får höra lyckohistorier. Kan det inte för bövelen hända oss också snart?! ;)
Eller hur! "Jag hör av mig när kroppen känns bättre" Hjälp! Har han skrivit fel på åldern och är egentligen 62?
Det är riktigt jobbigt, faktiskt. Önskar att jag bara kunde vara helt och hållet glad för hans skull. Känns så sjukt ego...
Men det är fan vår tur!!! :)
Skicka en kommentar